- Fascinerande TV

Girls of the Playboy mansion. TV när det är som bäst. Eller?

Alltså. För det första. Hugh Hefner är 80 år. Han har 3 flickvänner. Holly, Kendra och Bridget.  Alla innehar åldern 20-25. Holly är liksom girlfriend number one. Flickvännerna bor givetvis på the mansion. Men seriöst. Åldersskillnaden? Kan ni bara tänka er att Hugh var typ 60 år när de föddes?!

Kan ni tänka er scenariet att Hugh var med på BB när de föddes? (Förmodligen så var han inte med på BB, Men låt oss simulera detta för en äckligare effekt)

Föräldrarna: Åh, vilken söt dotter vi har fått! Kolla på hennes små fingrar!
Hef: Ja, hon var söt. När hon blir äldre ska hon bli en playmate och vara en av mina tre girlfriends.
Föräldrarna: Haha, Hef! Du är så rolig. Inte för att vi känner dig. Du är mest en mystisk gubbe.
Hef: Jag skämtar inte. Hon ska ha en playboy-bunny tatuerad i svanken.

Nej. Det här känns faktiskt inte alls ok. Även att Hef fick presenter av sina andra flickvänner när han firade anniversary med den tredje.

En annan störande sak, (Men som man förmodligen gör när man är miljardär) är att Hef alltid går runt med morgonrock. En vinröd sådan i sidenmaterial. Det spelar verkligen ingen roll vilken tidpunkt på dygnet det är. Det spelar ingen roll ifall dom går ut och äter på resturang. Eller ifall dom åker till Vegas över dagen. Eller firar 80-årsdag med 7 gigantiska fester. Morgonrocken är alltid på.


XO

- Språkfällorna

Det finns vissa ord i Svenska språket som jag passar mig noga ifrån att använda. Bara för att dom är så 'fel'.  - Enligt mig alltså.

Exempel:

Kompis/ar - Nej. Det här ordet tänker jag helt enkelt inte använda. Jag föredrar att säga 'vän' och 'vänner'. Alternativt 'vännina'. (I extremfall)

Hint - "Ja men man fick ju en liten hint av det." Nej, det här ordet är helt enkelt för weird.

Luft - Ett livsnödvändigt ord. Men det låter sjukt att säga det. (Om man tänker efter) Dock svårt att hitta en ersättare för det här ordet. 'Syre' brukar funka.

Tjenixen - Ok, det här är kanske inget ord. Men jag antar att jag inte behöver förklara varför det är äckligt?


Sedan så finns det vissa uttryck som jag också är extremt rädd för:

Exempel: (Finns fler)

Kilar stadigt - Jag hoppas att ingen använder det här uttrycket än idag. Men om någon gör det; Snälla, sluta genast med det!

Vad festligt - Det är nog mest den äldre generationen som använder det här uttrycket. Men snälla, byt ut det mot vad som helst! Säg "Vad roligt!" Istället. För believe me, Ingen vill höra att någonting är 'festligt'.



En annan sak som jag är näst intill allergisk emot är smeknamn. Alltså. Vissa går bra. Men 80% går väldigt mycket bort. Smeknamn är gulligt när man är ca 7-8 år. Men ifall det följer med till högre åldrar kan det lätt bli misslyckat. Därför brukar jag oftast kalla personer vid sina fullständiga förnamn. (Trots att personena i fråga har inbitna smeknamn)

Jag är också väldigt emot att göra om sitt eget namn. Till exempel byta ut bokstaven 'E' mot 'Ä'.
Emma - Ämma, Emelie - Ämälie, Therese - Thäräse, Erika - Ärika, Elin - Älin


Ok, det här kanske funkar när man är typ tolv. Men sen får det fan räcka. Eller förresten. Det funkar fan inte ens när man är tolv.

Over and out

- Anonymt

Jag har mottagit en anonym kommentar. Det har hänt förut, men det är en annan tråkig historia.

And I love it! Finns det någonting mer spännande eller? Jag skulle inte tro det. Jag sitter och analyserar ip-adressen, och försöker komma fram till en slutsats. (Vilket är ungefär omöjligt, eftersom man sällan har en fast ip-adress)

I'm happy that you're keeping my life exciting.

- Tv:n är det 'nya' tidsfördrivet

Seriöst. Onsdag - Hur mycket bra på tv som helst. Och eftersom det är höstväder ute har man ingenting emot att spendera kvällen framför tv:n. Speciellt inte eftersom Tracy kom och gjorde mig sällskap.

Onsdag:

7th heaven - Förlåt, men jag är besatt av deras super präktiga liv.
Hell's kitchen - Kan någon vara argare och mer dramatisk än Gordon Ramsay? Han är verkligen ett orginal.
Project Runway - Det är faktiskt spännande. Förra veckan gjorde dom kläder av återvinningsmaterial.
So you think you can dance - Programmet äger. Vissa kan verkligen dansa. Andra inte.

Alltså. Det är sjukt med personer som säger att de nästan aldrig ser på tv. Jag vet att dom ljuger. För när man kanske pratar om ett program, kommer dessa personer alltid med små kommentarer och inlägg om programmet. Liksom hallå? Hur kan ni kommentera ett program ifall ni aldriiiig ser på tv?

Fel att stå för att man ser på tv? När vädret är kasst och det visas så många guldkorn efter varann på kanalerna kan man väl lika gärna erkänna det? Right? Jag förstår inte varför man ska skämmas över att se på tv. Folk har typ fått för sig att man blir dum av att titta på tv.

Om ni bara visste hur mycket jag har lärt mig av tv! Discovery är mitt liv!

Over and out


- Mitt 90-tal

90-talet. -  Detta ämne tål att återkommas till om och om igen.


Ungefär 26 dagar efter att det hade blivit år 1990 så föddes jag. Där slutar även det positiva med detta decennium.

Hela nittiotalet är så missplacerat och genant så det är helt otroligt. Kommer någon ihåg modet då? Det var som om man förberedde sig för milleniumskiftet under hela 90-talet. 'Färgerna' på kläder var: silver, silver, silver och lite glitter.

Den perfekta outfiten bestod av; Ett par lätt utsvängda byxor, Platåskor, En tajt tröja i glansigt nylon-material med silvertryck av texten "Sexy Bitch" samt en mini, mini, mini, silver-ryggsäck.

Eftersom jag besatt den ringa åldern av 6-7-8 år när trenden såg ut så här, så fick jag av naturliga skäl inte ha en tröja med texten "Sexy Bitch". Detta löste jag dock genom att ha en tajt tröja i glansigt nylon-material med silvertryck av texten "Glitter Girl" . Jag var sjukt nöjd. Det fanns inte ett enda disco när jag inte hade den tröjan. Och en 'filofax' var man tvungen att ha. Den skulle vara svart. Den skulle ha klistermärken och nyckelringar. Den skulle ha alla discon uppskrivna i den.

Alltså det är så jävla genant att jag hade en filofax. Hade jag något liv eller? Skrev jag någonsin upp något i den? Använde jag den någonsin till någonting annat än att gå omkring med den i handen för att verka häftig? Svar: Nej.

Och musiken. Det vill man knappt nämna. Årtiondet då Spice Girls erövrade världen. Tyvärr var jag deras största fan. Jag kom ihåg hur pappa sa: "Den där musiken kommer att vara totalt ute om 2-3 år. Då kommer du ångra att du har lyssnat på dom."

Jag svarade givetvis: "Nej så fel du har pappa! Jag kommer att lyssna på den här musiken hela liiiivet!" Sen skruvade jag upproriskt upp volymen på 'Spice up your life'.

Några andra 'stjärnskott' under detta årtionden var ju naturligtvis: Backstreet Boys, Five, Nsync och Hanson.

Det enda jag kan vara stolt över när det gäller detta decennium är att jag åtminstone vägrade att lyssna på Hanson. När mina jämnåriga vänner diggade "Mmmbop" på högsta volym i deras CD-freestyles, körde jag envist på med hederliga Spice Girls.


Over and out

- Bloggbehov

En sak som jag länge har funderat över är,  varför man bloggar egentligen. Ja, Jag vet ju varför JAG bloggar. Men jag menar resten av världen. (Let's face it, den största delen av civilisationen har ju faktiskt en blogg nuförtiden)

Av någon anledning verkar bloggande vara någonting feminint. Detta grundar jag på att alla på listan över de mest aktiva bloggarna faktiskt är utav kvinnligt kön. Det som dominerar av bloggarna är också modebloggar. Inläggen består mest av bilder på bloggförfattinnans "dagens outfit". Eller en bubblare som kallas "dagens önske outfit".  Dagens outfit-inläggen kompletteras också alltid av en lista över vart man kan införskaffa allt detta som bloggförfattarinnan har på sig. Ofta man vill köpa samma sak ens?

Hm. Denna blogg-boom verkar ha uppkommit eftersom alla verkar tro att deras liv är så himla intressanta. Dessa bloggare verkar tro att folk faktiskt är sjukligt intresserade av att få veta vad de hade på sig idag. Vad de gjorde i helgen. Vad de åt till middag. Alla dessa bloggar har liksom bara väntat på att få ett snabbt sätt att dokumentera deras superintressanta liv på. Jag är faktiskt inte det minsta intresserad av deras liv.

Men varför är då min blogg annorlunda? Jag vet inte om den är det. Jag vet bara att den är absolut fri på "dagens outfit". Annars så skriver jag inte så mycket om mitt liv. (Bara när jag har väldigt tråkigt) För jag förstår att ingen är speciellt intresserad av det. Jag skriver mest överanalyseringar och åsikter. Jag förväntar mig inte heller att någon tycker att det är superintressant. Men liksom vadå, Vill man så läser man. Annars; Let it be. Jag skriver för att jag vill.

Over and out

- Roligt värre

Alltså Idol-Danny? Vad vill människan?


Hans nya 'hit' går under namnet "Play it for the girls".


Jag hoppas att det är något inte-så-musikaliskt skämt han försöker sig på. För det kan väl knappast vara hans karriär?

image9
Nöjd?

Hm. Tål att funderas på.


Over and out

- Personlighet och intelligens

Mamma hade med sig en spännande CD-rom i går. Den var från illustrerad vetenskap, Och man kunde testa sin IQ, sina kunskaper och sitt psyke.

Spännande med andra ord!

Ja, min IQ landade i alla fall på 'övernormal'. Det duger. Haha, Mamma fick bara 'genomsnittlig'. Mohaha! Jag fick i alla fall bäst på något så kallat ord-test, med typ ordförståelse och så vidare. Långt över genomsnittet! Wiie!

Ja, annars fick jag bäst på 'logiskt tänkande' . Där fick jag 70% över genomsnittet. Och på matematik 60% över genomsnittet.

Japp. Nu är det slut på skrytet. Nu ska jag bara upplysa er om min personlighet istället.

Tydligen så är jag konflikträdd. Jag är beroende av prestationer fast ändå lat. En av mina sämsta sidor är att jag är så tävlingsinriktad. När jag verkligen vill kan jag dock vara ambitiös. Min personlighetstyp går under namnet 'Presteraren'.

Det var tydligen jag. Vet inte hur väl det stämmer? Hm.

Over and out


- Hollywood VS Pudel

Ok. Så här ligger det till:

Varje gång jag duschar blir mitt hår otroligt lockigt.

Detta beror på att någon gång i höstas permanentade jag mitt älskade hår. Detta gjordes i tron om att jag skulle få glida runt med riktigt glansiga och spänstiga Hollywood-lockar. Detta gjorde jag också ett tag. Nästan. Jag kunde nästan känna Sunset Boulevard under mina Cheap Monday-skor. Hm...

Ja, jag var i alla fall hyfsat nöjd med mina lockar under en period. Men den största delen av permanentningen såg mina lockar ut som en frisyr som till och med Joey Tempest skulle tveka att bära offentligt. Ifall jag hade riktigt tur vissa dagar såg jag bara ut som en hårsprayad pudel.

Men genom intensiv plattångning och genom att tiden har haft sin gång, så har jag fått tillbaka mitt älskade hår i orginalskick. Förutom när jag har duschat...

Dammit.

image8
Joey Tempest eller jag? Vem ser skillnad...?


Over and out

- Radio

Thanks for the memories - Fall out boy


Den enda Fall out boy-låten som faktiskt har spelats på radio. Ganska ofta faktiskt. Den var nyss. I Love It. Ifall inte jag får ha den låten på studentflaket i trean så kan ni lika gärna stryka mig från klassen.





Over and out

- Hemmafru

Till att börja med  vill jag påpeka att min banner är ur funktion. Den beräknas dock snart vara åtgärdad, så misströsta icke!


Idag har jag varit en riktig liten hemmafru. (Jag önskar att Martha Stewart kunde se mig nu!) Mamma jobbar och syster har tagit semester på landet, så jag är ensam hemma. Därför har jag idag:

+ Gått ut med Oliver
+ Handlat
+ Plockat ur diskmaskinen
+ Vikt tvätt
+ Hängt tvätt
+ Bakat bullar
+ Städat och diskat så att inte ett spår av bullbaket syns


Och allt detta innan min kära mor ens har kommit innan för dörren. Jag har min sista plåt med bullar i ugnen nu. Iiiih, vad jag är piffig.

Nu ska jag ut och mjölka korna.


Over and out


- Upplagt

Nu får det vara nog. Man kan ju inte gå omkring och slappa bort hela sommarlovet. Tur att jag är ambitiös nog att göra en praktisk lista.


Att göra i sommar:

[  ] Skaffa en riktig jävla solbränna.  - Hade en på G i juni någon gång. Nu har den bleknat med regnet.
[  ] Jobba ihop sjukt mycket cash.  - Börjar mitt saftigt betalda kommunjobb i slutet av månaden.
[ \ ] Städa mitt rum. - Projektet är påbörjat. Projeket beräknas vara klart i september någon gång.

- Karriärtips

Ok. Så här är det. Charlotte min goda klasskamrat från det förflutna har gett mig lite tips på vad jag ska arbeta med. Alltså, att jag ska skriva krönikor och så vidare.

Kort sagt, Blogga och få betalt för det. (Idén är ganska idiotsäker, med tanke på att Charlotte har lovat att läsa allt jag skriver, vilket resulterar i att jag åtminstone kommer att ha en trogen läsare.)

Så, Charlotte. Ifall någonting öppnas upp inom det området, hör gladeligen av dig.

En annan affärsidé vore ju att lösenordsskydda bloggen, och sen skulle folk få betala för att få lösenordet. Eller betala för att jag skulle öppna upp bloggen för deras ip-adress. Liksom idiotsäkert sätt att få snabba cash på!

Ja, frågan är ju vilket pris jag ska sätta. Jag vill ju liksom inte leva på svältlön när jag levererar mina högstandards bloggar. Plus att provianten som jag intar i samband med bloggskrivandet är ju inte direkt gratis. (Provianten består till mesta dels av Pepsi max) Ja... Man ska ju kunna leva liksom.

Så, vad är ni villiga att betala? Bud kan med fördel läggas i kommentarerna.


Over and out


- Tv-shop

Seriöst. What's the deal med Tv-shop?


90 % av det dom säljer är träningsredskap som äntligen ska få bort det där extra kilona runt magen/låren. Alla dessa redskap är döpt till någonting som slutar på Revolutionizer.

Ok. Men det finurligaste av allt är ju att alla dessa redskap går att vika ihop så att de får plats under sängen.

Jag kände mig manad att skriva ett brev till Tv-shop angående detta. Här kommer det:


Kära Tv-shop!


Jag har länge varit ett hängivet fan av era produkter. Men nu är det så här att alla saker jag har köpt ifrån er, faktiskt har stannat under sängen. Men det är ju ändå så jävla praktiskt att de får plats där. Ni är genialiska. Men nu är det  också så här, att allt får inte plats under sängen längre. Så nu skulle jag vilja köpa en högre säng. Gärna en som går att vika ihop. Har ni det i lager?


XO
Therese



Over and out


- Kooperativt

Denna situation uppstår ungefär jämt när man handlar:


I kassakön. På Coop. Jag står med mina införskaffningar i famnen. Införskaffningarna kan bestå av lite av varje. Denna gång är det tuggummi som ska inhandlas. Det är bara en före mig i kön. Och vad händer? Personen lägger en sådan där skilja-av-kloss efter sina varor på rullbandet.

Liksom hallå? Är det ingen som fattar att det är värsta förolämpningen ju? Som om jag hade tänkt snylta på deras varor? Jag hade säkert planerat att lägga dit mitt jävla tuggummipaket i raden av deras varor. Sedan hade jag kallt räknat med att personen i fråga skulle råka betala för mitt tuggummipaket också. Sedan när personen i fråga packade ner mitt tuggummipaket i sina jävla kassar hade jag säkert tänkt glida ner med handen omärkligt i deras välfyllda påse och fiskat upp mitt tuggummipaket igen.

Ja, det var ju liksom planen.

Så när personen i fråga lägger dit denna skilja-av-kloss kan jag inte låta bli att säga:

"Men tack?! Jag hade faktiskt tänkt betala mitt jävla tuggummi själv. Så du kan ju ta och lugna ner dig med skilja-av-klossen! Jag har faktiskt pengar med mig själv! (I det här skedet brukar jag vifta med en medhavd tjugolapp) Så du behöver inte direkt oroa dig att du ska behöva lägga ut 7 kr extra på ett jävla tuggummipaket som du själv inte har köpt."

Efter detta brukar personen i fråga se ut som om den funderar över vilken mentalanstalt jag har rymt ifrån.

Men hallå? Det är fan inte jag som är paranoid och tror att hela världen vill snylta på mig när jag handlar.


Over and out

- Sjukhusdramatik

Ok, Igår besökte jag sjukhuset. Jag skulle ta blodprov. Jag sitter och är en aning nervös. In kommer då en kille som inte ser ut att vara en dag äldre än 15. På namnskylten står det 'Vikarie 1' .  SOMMARJOBBARE?

Oh my fucking god. Om han ska ta mitt blodprov så avlider jag ju seriöst. Det var min tanke som for genom huvudet vid åsynen av denna knappt byxmyndiga person med smutsiga gympaskor. Det var dock inte provtagaren. In kommer en kille som ser ut att åtminstone ha fyllt 16. (Han skulle bergis fylla 17 i år också) Han bar den betryggande skylten 'Läkarstuderande'. Mh, Score.

Han gräver runt i mina blodådror hur mycket som helst. Seriöst. Han frågar om det går bra. Jag får lust att säga:

"Vad tror du själv? Du ser knappt ut att ha gått ut högstadiet, och gräver hämningslöst runt i mina blodådror utan framgång. Du har förmodligen bara sett en blodådra på bild i din lärobok. Blod har du nog bara sett på film. Patienter har du nog bara hört talas om. Din 'assistent' ser nyss ut att ha tagit moppekörkort och har smutsiga skor. (Liksom wtf?!) Men det är lugnt att han ska hantera mitt blod senare. (Han extraknäcker förmodligen som labratorieasstistent också.) Men JA, Klart som fan att det går bra!"

Jag nöjer mig dock med att svara "Mh..."

Önskas: En vuxen läkare tills nästa gång.

Over and out