Operation imorgon

Imorgon ska jag operera mig. Det låter dramatiskt, jag vet. Men det är det inte. Fan.

Jag ska i alla fall operera bort halsmandlarna. Inget livshotande ingrepp med andra ord. Men ni får ju gärna skicka blommor ändå. Och kanske ett litet gosedjur.

Typ.


Vi säger så

Jag sitter och läser Blondinbellas blogg. Det är väldigt fascinerande. Jag vill nästan tro att hon inte ens är en riktig person. Jag får en känsla av att hon är fiktiv i allra högsta grad, och att bloggen har som enda syfte att provocera folk. För jag är i alla fall väldigt fucking provocerad! Mission complete så att säga.

Anledningar till att hon inte kan vara äkta:

1. Hon kan varken stava eller formulera sig. Av hennes skriftspråk att döma skulle jag vilja gissa på att hon är ca nio år.
2. Hennes åsikter är så patetiska och korkade att jag skäms för hennes skull.

Men, men. Det värsta är nog att hon inte ens är fiktiv. Hon är verklig i allra högsta grad. Och nej. Jag tänker inte länka till henne. Det förtjänar hon inte.

Angående det förra inlägget där Håkan Hellström fick ta en hel del smällar så vill jag ursäkta mig en del. Det var lågt av mig att kritisera Håkan. Jag måste medge att det var ju ungefär som att sparka in en öppen dörr.

Håkan Hellström

Håkan Hellström. Vad vill han egentligen? Jag förstår verkligen inte. Är det rimligt att sjunga om tonårsångest när man är 30+? Personligen så måste jag säga nej.

Du måste vara sjuk, sjuk, SJUK, Håkan. Jag klarar inte av att folk är besatta av honom. Har han någonsin kunnat sjunga? Har han någonsin skrivit en låt utan att sno textrader ifrån andra? Kommer han någonsin växa upp? Kommer han någonsin inse att han inte är en sailor?

Nej, Håkan. När man har passerat trettio är det kanske dags att inse att man inte ska skrika ut sin ångest angående en tjej man var tillsammans med i högstadiet. Det är också kanske dags att inse att man inte ska skriva om den där bänken där man delade den första folkölen.


Hiphopkulturen serverad med hat

Det finns få saker som är så givande som att hata saker. En sak som jag verkligen avskyr är hiphop och allt som hör till. Jag hatar hiphop till och med mer än vad jag hatar Håkan Hellström.

Hiphop är inte musik. Det är inte poesi. Det är ingenting. Musiken är gjord i en dator, texterna är skrivna på halvdålig engelska med förutsägbara och tråkiga rim. Stilen är vidrig. Hemsk. Hiskelig. Förfärlig.

Det lustiga är att min bästa vän var en hiphopare. Och ingen vanlig hiphopare. En pure hiphopare som andades och levde sin äckliga musikstil. Hennes mp3-spelare var förgiftad av hiphop, och hon brukade ägna sig åt att citera hiphop-låtar i min närhet. I min närhet. Det uppskattades inte. Kulmen av detta nåddes när hon förra hösten var på en 50 cent-konsert. I Stockholm. Hon tältade utanför. Nej, det vet jag ingenting om. Men det skulle inte förvåna mig ifall hon gjorde det.

Nu till min prestation i det hela. Ni förstår säkert att detta hiphop-älskande i min närhet satte djupa ärr i min själ. Detta åtgärdades dock. Ett alternativ var att säga upp vänskapen. Men jag gick längre. Jag omvände henne. Jag gjorde henne till emo/punkare. Hon har vid det här laget helt anammat emo-musiken.

Nuförtiden är vi båda äcklade när vi gemensamt ser tillbaka på hennes skamliga hiphopar-dagar.

Patetisk återkomst

Ok. Mindre huvudvärk idag. Jag tänker alltså inte göra någonting drastiskt. (Som att lägga ner bloggen)

En sak som länge har florerat i mitt sinne är det här med familjetraditioner. Speciellt när det gäller kubb. Ett tips är att aldrig spela kubb utanför din egen familj. Varför? Jo, för att alla familjer har sina egna regler. Det kan alltså lätt uppstå konflikter när två icke-blodsbundna personer ska ta sig ett parti kubb.

Exempel på lösryckta citat som lätt kan (och förmodligen kommer) bli sagda:

"VA? Den där kubben är ju fan ute ur spelet! När den är ute en gång så är den ute! Så spelade min farfar!"
"Du ska kasta kubben bortom kungen! Inte hitanför! Inte på linjen till kungen! Inte bakom kungen!"
"Du får faaaan inte röra kungen förs i slutet! Du måste stå baklänges och kasta ner kungen!"
"Du kan ju fan inte kasta pinnarna på tvären! Så har vi tamefan aldrig spelat!

Kubbregler är någonting heligt. Någonting som är unikt för varje enskild familj/släkt/klan. Alla familjer blir också upprörda ifall de tvingas spela någon annans regler. Kompromisser är omöjliga. Kubbreglerna härstammar förmodligen från stenåldern. De har vandrat från generation till generation i urminnes tider. Ibland omsorgsfullt nerskrivna på pergament, ibland endast uttalade från far till son, likt en sägen.

De ärvs tillsammans med andra klenoder, såsom kristallkronan, ming-vasen och mormors hemliga äppelpaj-recept. Men den som får kubbreglerna testamenterat till sig, har alltså dragit vinstlotten. Den personen var förmodligen också mest omtyckt.

Efter en grillafton hos vänner kan man lätt bli frestad att ta fram det gamla kubbspelet. Men ifall ni har lärt er någonting av detta så vet ni att ni bör låta bli. Konflikter bör undvikas. Ingenting bra kommer någonsin i från blandade kubbregler.

För det blir alltid så här

Jag mår inte så bra idag. I alla fall inte just nu. För övrigt lider jag av kroniskt huvudvärk och har utvecklat en immunitet emot värktabletter.

Jag funderar starkt på att lägga ner bloggen. Vilket är synd, för jag är ju ingen 'nerläggare' egentligen.

Men som sagt... Jag mår inte så bra.


Film i allmänhet och Disney Pixar i synnerhet

Helgens filmer:

Saw IV, Battle Royale, Ratatouille.

Självklart har jag åsikter om dessa filmer också. Dom lyder som följer:

Saw IV sågs på vita duken med gott sällskap. Den var lika ofräsch som väntat. Känns dock som att filmen försöker toppa de tidigare filmerna i äckliga scener, vilket frammanar ofrivillga kväljningar på ett ytterst överdrivet sätt. Skulle vilja dra fram en klycscha som Mies van de Rohe myntade; Less is more. Detta uttryck tycker jag faktiskt att Saw IV borde ha tagit till sig lite mer. Man behöver faktiskt inte se allt. En gammal Hitchcock-klassiker är ju Psycho, som jag tycker är gjord på ett helt underbart sätt. I den berömda duschscenen får du aldrig se att kniven träffar kroppen. Detta uppmärksammar du dock inte, eftersom du förmodligen är för upptagen med att gömma ansiktet i händerna och svära på att aldrig ta en dusch mer så länge du lever. Just det sättet att göra film på känns det som att Saw har tappat bort i sin iver att toppa sina tidigare verk. I övrigt är Saw IV är en riktigt bra film som jag kan rekommendera till de personer som har gillat de tre tidigare filmerna.

Battle Royale är en japansk film. Battle Royale är nog en typisk film som jag tycker om. Den är sjuk. Den är störd. Men jag älskar det. I korthet handlar det om att en nionde-klass skickas till en öde ö för att döda varandra. Alla blir tilldelade olika vapen, och den som lever i slutet har alltså "vunnit". Den här filmen är intressant upplagd, dock känns den ibland så jävla påhittad att jag bara ville stänga av. Men det gör ingenting, för filmen reder upp det här stänga-av-behovet. Ibland försöker den dock vara djup, vilket är en fin tanke som skulle ha kunnat blivit lyckad ifall detta underliggande filmbudskap hade ägnats lite mer omsorg. Blodscenerna är snyggt gjorda, men filmens mediokra längtan efter en djupare mening gör att vissa saker istället upplevs som otydliga och halvfärdiga.

Ratatouille är en animerad film. Trots Disneys kommersiella behov av att producera animerade filmer på löpande band håller Ratatouille hög klass. I alla fall när det gäller det grafiska. Filmen är väldigt snyggt gjord helt enkelt. Dialogen i filmen känns dock överdriven och plastig och inte alls så rolig som man kan förvänta sig. Jag har faktiskt blivit bortskämd med Pixars relativt avancerade humor. En riktigt bra film är till exempel Hitta Nemo. Men Ratatouille är inte alls i Hitta Nemo-kalibern. Jag kommer heller aldrig att upphöra att förvånas över Pixars användning av stereotyper i sina humorförsök. Till exempel: Fransmän - Snobbiga. Ett annat exempel är i en annan film av Pixar, nämligen "Cars". Där är det en minibuss, en van - if you will. Det är en riktig "flower power"-buss som innehar en hippiekaraktär och verkar allmänt hög för jämnan. Det tycker jag är lite roligt. Liksom filmen handlar om bilar som pratar, och minibussen är en hippie. Haha. Det kan få mig att dra på smilbanden en aning. Men barnen då? Gör inte Pixar filmer till barn i synnerhet? Vet en 7-åring någonting om hippiekulturen, minibussar, flower power och marijuana? Förstår dom det roliga med minibussen som är målad med blommor och grälla färger och pratar släpigt? Detta undrar jag också när det gäller Ratatouille. Förstår barnen stereotypen att fransmän ska vara snobbiga? Förstår dom humorn i att kocken vänder på klacken ytterst otrevligt med motiveringen; "Jag är från Frankrike"?

And will you tell all your friends...

Jag ska se Taking Back Sunday live. Så är det bara. Jag bryr mig fan inte om jag så ska fara till USA för att göra det. Fy fan alltså. Dags att boka the fucking biljett.

Här är anledningen:


Gamla tanter och hundar

En sak som jag länge har funderat över är dessa stenrika gamla tanter. Och när de dör. När de väljer att lämna alla sina miljoner till sin lilla pekingeser. Alltså till hunden. Why? Exakt vad är meningen med det? Vem tjänar på det? Nej, hunden tjänar fan inte på det. Bryr den sig mycket eller? Märker den ifall den äter hundmat för 1000 kr/kg istället för 10 kr/kg?

Nej, just det. Kort sagt; En hund bryr sig inte ifall den är rik. Visst, jag förstår ifall denna gamla tant inte har några släktingar att ge pengarna till. Men varför ger hon inte pengarna till någon välgörenhetsorganisation istället? Pengarna skulle ju göra så jävla mycket mer nytta där istället för hos en jävla hund.

Alltså har hunden en jävla förvaltare eller? Som hjälper hunden att investera sina pengar med så bra avkastning som möjligt?

Sjuka värld.


Mariah Carey är en sjöjungfru

Det här är faktiskt en sak som jag länge har funderat över. Mariah Carey är faktiskt en sjöjungfru. Utseendemässigt menar jag. (Jag vet faktiskt inte i realiteten hur det ligger till med sjöjungfruriet)

Det kan bero på hennes kläder. Hon har alltid långklänningar som ser ut som att de är hällda över henne. Tight, tight, tight. Dessa ger henne alltid en osmickrande och sjöjungfruliknande kroppsform. Klänningarna går också ut där nere. De är alltså stora tygstycken som ligger kring hennes fötter på röda mattan. Som en fena. En sjöjungfrufena.

Förövrigt så är hennes artistnamn 'Mimi', Är det bara jag som får visionen av Disneys nästa mästerverk?  'Mimi - Den lilla sjöjungfrun'

Ni får gärna stoppa mig ifall jag går för långt nu, men brukar hon inte ha snäckor och sjöstjärnor i håret också?



image56

Aha!

Jag sitter nu på skolan. Är klar med det som ska göras. Dock har jag klassråd 16.15.

Om en timme med andra ord. Jag är nöjd. För övrigt skulle vi snickra ihop en jävla grafisk profil. Detta skulle givetvis presenteras i ett snitsigt häfte. Efter att jag hade häftat ihop skiten upptäckte jag att sista sidan var upp och ner. Men aldrig i helvete att jag tänkte skära ut alla sidor en gång till.

Därför la jag helt enkelt häfteshelvetet tillsammans med de andra och svarade glatt att Micke givetvis fick visa upp mitt arbete på öppet hus-dagen.

Mitt missbildade jävla upp-och-nervända amatör-arbete.

Förmodligen

Om jag ska vara ärlig så förstod jag faktiskt den där kommentaren som antydde att jag var en Lars Winnerbäck-älskande fjortis som ville skriva dikter. Jag säger inte att jag håller med. Men jag förstod.

Dock så kände jag för att sura lite över att en okänd person hade analyserat mig, och min personlighet. Men egentligen har jag inget problem med analyserandet. Det var bara analysens slutsats som stack lite i ögonen. För jag tycker själv inte att jag har en antagonist i mig, i form av en melodramatisk 14-åring som vill säga 'älska' några miljoner gånger.

Kommentaren vägde faktiskt ganska tungt. Förmodligen för att den var skriven på ett ordentligt sätt. Jag kommer alltid att respektera folk som kan föra sig i skrift.
 
Folk som inte kan uttrycka sig grammatiskt korrekt eller stavar fel kan jag inte ta på allvar. Förlåt, men deras åsikter faller helt enkelt bort i samma stund som jag ser att de skriver 'igentligen' istället för egentligen. Eller 'endå' istället för ändå.

Narnia

Har nyss varit ute och övningskört i Narnia. Det kändes i alla fall så. Vintern är faktiskt en fin årstid.

Jag kan inte sova längre. Alltså, jag sover sämst nuförtiden. Somnar aldrig på kvällarna. Tänker alldeles för mycket. Har också alltid TV:n på när jag sover. Jag vet att det inte är så bra, för det gör att man sover sämre. Men jag kan inte somna med TV:n avstängd. Måste lyssna på något för att kunna sova. Hatar att sova när det är tyst. Finns det något värre än att lyssna på tystnad?

När jag väl somnar har jag en massa sjuka drömmar. Drömmar som brukar innehålla; My little ponies, mini-hamstrar, snöstormar, releasedatum, trapplösa hus m.m.

Vaknar aldrig utvilad och alltid med huvudvärk. Speciellt det där med huvudvärk. Tror att det har att göra med att jag sover med TV:n på. Vet också att det har att göra med mina andningsproblem.

Kul att jag nu alltså är sämst på den enda sak som jag var bra på. Att sova alltså.

En annan fråga är ju ifall jag verkligen är som en 14-åring mentalt, som helst vill skriva dikter, gråta och lyssna på Lars W. Vissa tycker tydligen det. Vet inte riktigt vad jag ska säga om den saken.

Jag återkommer.

Favoriter

Ok. Jag har ganska tråkigt. Sitter och jävlas lite med Corel Paint Shop Pro. Fotade lite medans. Prövade närbilder och så. Min kamera är ju sämst. Men ändå.

image52
Mina hjärtörhängen. Favoriter. Haha.

image54 Nagellacksfavoriter. Vitt, Svart & Rött.

image55 Armbandsfavorit. Köpte idag. Haha. Älskar faktiskt 'pappers' svalorna.

Theme Park

Den här dagen har varit sämst. På många vis. Jag pallar fan inte.  Snälla, säg att det blir något roligt i helgen? Förslag uppskattas. Gör mig glad.

För att göra den här dagen fulländad så gick ju inte 'Theme Park' att spela heller. Fan! Då blev jag ju ledsen på riktigt. Håller på att ladda ner en annan version dock. Vi får se hur det blir.

Theme Park äger förresten. Den som säger något annat kan ju fuck off.

Haha.

_____________________________________________________________________________

Fick hem Theme Park nu. Och jag blir så in i helvete arg. För fungerar det kanske? Nej, just det. Det var väl fan det jag visste. Det blir bara skit när man laddar ner! Jag sa ju fan det. (Ok, jag sa det inte här på bloggen. Men jag sa det till en viss person i telefon idag,  en person som uppmuntrade mig till att ladda ner Theme Park, eftersom min Theme Park-skiva inte fungerade.)

Mh. Theme Park-skivan vet jag inte varför den inte fungerar. Det är typ vista som blir sur när man vill installera gamla program och spel. Och ja, det här är ett gammalt spel. Som Maja så vackert påpekade så spelade hon det när hon var 5 år. Men förlåt mig för att det fortfarande är ett av de roligaste spelen som finns.

Nu ska jag trösta mig med nyponsoppa.

Collegehumor

Här kommer klippet jag lovade. Haha.



Framtid

Jag är hemma idag. Don't ask me why. Haha. Nej, men seriöst. Jag har faktiskt tänkt räkna lite matte idag. Så duktig är jag. Ligger inte direkt efter i matten. Men snart kommer jag göra det. Jobbar ju mycket bättre hemma i alla fall. Plus att matte är lättsamt. Det går så fort, fort, fort, och man behöver inte tänka så mycket. Nej, faktiskt inte. Allt är logiskt när det gäller matte. Det tycker jag om.

Igår gymmade jag och Maria. Det gick hur bra som helst. Det kändes som att jag kunde springa hur länge som helst på springmaskinen. Det gick så lätt. Detta till trots att jag fortfarande hade sjukdom i kroppen.

Igår fick jag även hem mina utlandsstudie-kataloger. Hittade den perfekta utbildningen. En ettårig journalistutbildning i USA. I utbildningen ingår även praktik på något stort företag. Så jävla klockrent. Utbildning kostar dock drygt 100 000. Men ja... Jag får väl börja spara nu. Nej, men man kan ju söka stipendium.

Moccarutor och photoshop

Jag skriver för mycket blogg. Men alla andra skriver ju för lite. Så jag försöker liksom väga upp det. Hehe. Jag måste säga att jag blev ganska glad idag på skolan. Tänker dock inte nämna anledningarna, för det låter som skryt. Alltså inget som jag vill förknippas med.

Annars har det varit som vanligt. 'Som vanligt' 'är dock svårt att definera när det gäller mig. Men det är ju en annan historia. Förresten så stör jag mig otroligt mycket på folk som inte informerar ordentligt och tydligt. Jag menar då våra lärare. Jag får seriöst panik. Fel att informera så att någon förstår?

Men jag får se hur det blir imorgon. Om jag ens går. Mamma vill att jag ska vara hemma. Jag är ju egentligen sjuk. Men jag gillar ju att vara rebellisk. Hehe.

Ikväll kom Tracy hit. Vi bakade moccarutor och såg på Desperate Housewives. Det var trevligt. Såg även ett sjukt roligt klipp. Alltså låt mig citera:

- Photoshoped!
- What?
- It's been photoshoped!
- But I made it myself...

Alltså. Det låter inte roligt. Men när man ser klippet förstår man. Är så jävla kul. Men ja. Jag får se om jag drar den på embed imorgon. Så ni får alltså se den då. 

Men inte förrän då. Hehe.

Folk som liknar mig skrämmer mig

En vän till mig har tidigare varit inne på detta ämne. Nämligen att hon inte tycker om folk som liknar henne själv. Och jag måste faktiskt säga att detsamma gäller mig.

Jag kan verkligen inte med folk som på något vis påminner om mig själv. Visst, man kan ha saker gemensamt med folk, och det är trevligt. Men människor som liknar mig till beteendet, och sättet att vara, skrämmer mig otroligt mycket. Det är för att jag egentligen inte tycker om mig själv. Jag pallar liksom inte med mitt eget beteende. Därför blir det bara för mycket ifall jag möter någon person som har samma beteende.

Jag pallar ju liksom knappt med mig själv. Hur ska jag då kunna palla med någon som liknar mig?

Jag blir så less

Jag blir så jävla less. Nu är min operation uppskjuten till nästa sekelskifte typ. Näe. Men till 25:e eller 29:e November. Kommer inte ihåg vilket.

Tydligen så hade det kommit in något fall som var mer akut än mitt. Alltså fuck it! Ofta! Bullshit!

Är lite irriterad.


Maktspråk och propaganda

Jag har nu slutfört mitt svenska-arbete. Jag måste säga att jag är ganska nöjd. Det var väl inte direkt det bästa jag kunde åstakomma, men med tanke på att jag var så omotiverad så är jag nöjd.

Pappa hjälpte mig lite. Det är bra. Jag kan nog fråga honom vad som helst, så har han ett svar. Han är lite som ett bibliotek. Har liksom fakta om allt. Han har även åsikter om allt, men det är ju ett kapitel för sig. Ja, jag blir faktiskt alltid förvånad över hur mycket han vet. Så klart så visste han ju en hel del om det politiska språket och propaganda. Speciellt amerikansk propaganda. Men det lär ju bero på att han är precis som jag, All american in i själen. Han visste till och med vem 50 cent var! Det är galet.

Förresten så hatar jag 50 cent. Bara så ni vet. Eller ja, jag vet väl inte så mycket om honom. Vet att han har blivit skjuten typ en miljon gånger. Dock så lever han fortfarande. Fascinerande. Jag vet även att Tracy åkte ner till Stockholm för en 50 cent-konsert förra hösten. Men nej. Hip-hop kommer aldrig vara min grej. Aldrig. You hear me? Haha.

Feber är trevligt

Jag har brännande feber. Jag brinner seriöst upp. Men whatever. En sak som är positivt med att jag är hemma idag är att jag kan ju ägna mig åt skolarbete.

Mh, för det kommer jag ju göra. En annan sak som är oroväckande är att mitt Wargen-kort är borta. Helvete. I brist på annat kan jag ju berätta om gårdagens övningskörning. Det var ju en upplevelse för sig.

Det blev i alla fall mer landsvägskörning. På blank is. Jag sa att det var blank is i fredags, men då överdrev jag. Nu var det blank is på riktigt. Seriöst, man skulle utan problem kunna åka skridskor på den vägen. Jag blev faktiskt lite sugen på att dra fram hockeyrören och ta några skär. Vilket jag även gjorde.

Nej då. Men i alla fall. Som om inte detta vore nog, så var det ju en backe också. Ungefär 300 m lång, med 70 graders lutning. Och som sagt blank is. Och nej, det fanns inget fäste alls. Och i ungefär mitten av backen så går det inte mer. Bilen glider sakta neråt. Jag lägger i handbromsen. Bilen fortsätter att glida. Panik? Nej då. Mamma fick ta över. Hon klarade inte heller den backen. Hehe.

Generositet sökes

Nu är det så här att alla har en bärbar dator förutom jag. Det är orättvist. För alla vet ju egentligen att det är jag som behöver en mest.

Så ifall någon känner för att donera ett stycke laptop till mig i sann filantropisk anda så har jag inga problem med det. Den personen skulle jag tycka om jättemycket. Den personen skulle till och med få en egen MSN-kategori.
 
Så, passa på nu! Världens chans liksom.

Ekorrarna som tar över Körfältet...

Det finns en sak som är väldigt skrämmande: Ekorrar. I plural. Dom finns överallt. Och då menar jag verkligen överallt. Speciellt på min gård. Varför?

En av mina grannar har nämligen bestämt sig för att det är hennes livsuppgift att livnära dessa gnagare. På hennes fönsterbräda dukar hon nämligen upp massor av delikatesser åt ekorrarna varje dag. Sedan står hon där i fönstret och iakttar nöjt hur hennes små middagsgäster vräker i sig.

Från början hade jag inget problem med det här. Det berodde nog på att populationen av ekorrar endast var ungefär 2-3 st. Men ifall man ger djur mat, så drar dom dit massa fler djur. Nu är det ca 10 st ekorrar som jag stöter på dagligen.

De springer framför mina fötter, klättrar på husväggarna och sitter som små ekorrstatyer och stirrar på mig. Och där står deras uppfödare. Tanten som lägger ut maten. Hon har ett nöjt leende på läpparna när hon genom fönstret betraktar hur hennes ekorrfarm sakta men säkert växer sig större för varje dag som går...


image50


Helglistan

Jag ska nu lista den här helgen. Nog för att helgen inte är slut, men ändå.


Helgens film: The number 23. Psykologisk thriller. Den var sjukt bra. Rekomenderas starkt! Dock inte till personer som är psykiskt instabila och har lätt för att anamma tvångstankar. Hehe.
Helgens godis: Naturgodis. Chokladtäckta jordnötstoppar. Mums!
Helgens sämsta: Naturgodis är nästan lika onyttigt som vanligt godis. Dock 10 ggr dyrare.
Helgens shopping: Ett rutat kollegieblock. Till matten. Vilken investering. Två t-shirtar online. Så att säga. En sub.
Helgens övningkörning: Landsvägskörning ungefär vid Bringåsen. Typ blank is.
Helgens otippade: Coop har börjat med julmust. Ok, kanske inte så otippat. Men jag blir lika förvånad varje år över hur tidigt affärerna börjar med julsakerna.
Helgens copycat: Någon rysare som gick på 5:an. Det var The Shining fast ändå inte. Orka.


Mina t-shirtar som jag har beställt:

  

Klicka så blir dom större. Fiffigt.


Drömmar är konstiga saker

Jag har tidigare skrivit om mina märkliga drömmar. Men dom bara fortsätter och fortsätter... Jag vet inte varför, men på senaste tid har jag verkligen haft sjuka drömmar.

I natt till exempel så drömde jag att en viss person högg mig i magen med en dartpil. En dartpil! Jag kan upplysa om att det gjorde redigt ont. Det lustiga var ändå att jag förstod att det var en dröm i själva drömmen. (Eller jag antog att det var tvunget att vara en dröm. För i verkligheten hugger man väl inte folk i magen? I alla fall inte med dartpilar?) Ja, jag resonerade då med mig en själv en hel del i drömmen. Alltså jag resonerade när jag insåg vad som skulle hända. När personen kom emot mig med dartpilen redo. Jag var livrädd för att det skulle göra ont. Men jag tänkte då:

Det kan inte göra ont. För det är bara en dröm. Dock så hade det gjort ont tidigare i samma dröm, eftersom jag först blev sparkad i magen. Men grejen var att jag tänkte att dartpilshugget inte kunde göra ont. För jag fick för mig att man kan bara känna smärta i drömmar ifall man har upplevt samma smärta i verkliga livet. För då man man liksom erinra sig den smärtan i drömmen. Och jag vet ju inte hur det känns att bli huggen av en dartpil, så därför kan det inte kännas i drömmen. För man kan inte skapa ny smärta i drömmar, bara erinra redan upplevd smärta. Det var mitt resonemang. Does it makes sense? Jag tyckte ifall att det var en logisk teori.

Ja, och allt det här hann jag tänka medan dartpilen var påväg mot min mage. Och nej, min teori stämde inte. För det gjorde ont i drömmen.

All american

Det finns en sak som stör mig mer än andra. Nämligen Sveriges USA-hat. Det paradoxala är dock att Sverige på ett lustigt vis också avgudar Amerika. Det är som ett love-hate relationship. Men för de mesta hatar folk detta land. Det är som att alla på något vis är programerade till detta avsky. Alla lär sig att hata, men ingen vet varför.

Ok, ifall jag skulle fråga en person varför den hatar USA så mycket, skulle denna person se oförstående ut. Det skulle synas ganska tydligt att denna person tänkte: "Som om man behöver nämna någon anledning?! Tss!" Ifall jag fortfarande krävde ett svar av denna person skulle den förstås klämma fram:

"Jaa, Men George Bush? Liksom, Hallå?!"

Det tycker jag är lustigt. Som att det enda man kan förknippa med USA är George Bush. En person som har haft styret i 6 år har alltså skapat ett avsky för en hel nation som är 300 år gammal. Är inte det ganska märkligt? Men tydligen så är det helt OK att kritisera USA i alla lägen.

Och här sitter vi svenskar. Vi äter amerikansk mat, ser på amerikansk TV och har på oss amerikanska kläder. Men ändå bedyrar vi hur mycket vi hatar detta land. Det är så jävla typiskt hycklar-Sverige.

image45

Om jag ska tala för mig själv, så är jag All-american in i själen.