Today

Denna dag började väldigt dåligt. Jag går ner i ösregnet till VTC. Där står fordonsfolket. Jag ställer mig en bit ifrån. Obviously. Men det är fortfarande läskigt. Regnet öser ner. Jag vet inte vart vi ska vara, så jag tar upp min fina karta.

Ingen i min klass är i närheten. (Förutom Maja, så klart) Vi bestämmer oss för att ringa till Robin. Och han säger att vi ska vara nere på skolan! ALLTSÅ NEJ. (Här börjar jag bli på dåligt humör)

Kul. Detta bestämdes alltså när vi inte var nävarande. Ännu mer kul är det att inte någon (läs: Robin) hade informerat oss. Så, vi har typ 0 sekunder på oss att ta oss ner till skolan.

Kommer in på svenskan, och är försenad och ser ut som en dränkt katt. Bra morgon.

Fast det jämnade ut sig senare när jag klararade uppkörningen och Cecilia klippte mig fint i håret.

Yeah yeah yeah

Jag har tagit körkortet!

Say what

Min vän Maja sover med mobilen i sängen. Det är sant.

Hur går det ihop? Hur hittar man mobilen på morgonen? Hur vet man att man inte har stängt av larmet i sömnen? Hur kan man försäkra sig om att man inte sover på den och får ett oklädsamt blåmärke? Hur vet man att man inte har sparkat ner den i golvet?


Så många frågor, så lite svar.

Choices

På Coop.

Jag: Ska vi köpa godis?
Trace: Nej... Jag tycker om att hitta otippade saker. Som typ konserver...

Saying it right

Jag har en vän som säger att idrottare är de som festar mest. Ifall de vinner festar de för att fira. Ifall de förlorar festar de för att... ja, dränka sorgerna.

Detta har jag tyckt har låtit lite underligt. Främst för att jag har svårt att tänka mig våra mest kända idrottare som 'party animals'.

Men sedan slog det mig. Patrik Kristiansson. (Han heter dock Patrik Klüft nu, efter giftermål med lilla Carolina).
Anyway. Han skulle gärna kunna vara en sådan som festar. (Främst för att dränka sorgerna i så fall. Han har ju inte haft så mycket att fira. Hehe)



Ser ni? Vad förknippar ni med bilden? Eurodisco så klart. Den här killen skulle lätt kunna dansa runt med en 'screwdriver' i handen, och vara läskigt pepp på musik utan text eller melodi.

It's just a feeling.



Meant to be

Jag tycker synd om min mobil. Jag tvivlar på att den kommer att leva så länge till. När jag sitter vid datorn så tar jag ganska ofta upp den ur fickan för att kolla någonting på den. Sedan fastnar min blick på skärmen igen, och jag glider ner mobilen i fickan.

Men saken är den att den inte alls glider ner i fickan. Den glider utanpå fickan. Sedan dunsar den ner i golvet och alla delar flyger överallt.

Detta händer flera gånger per dag.

 Kanske dags att sluta med det?

Closing my eyes

Nu tänker jag gå och lägga mig. Måste orka vakna imorgon. Då ska jag skriva lite mer intressanta inlägg. Jag har 2 ämnen i åtanke:

1. Vykort - Follow up. Hände en rolig grej angående detta idag.
2. Patrik Kristiansson (Nu mer Patrik Klüft)

Det låter väl spännande? Ni får se imorgon vad det handlar om.

Sleep tight.

Big day tomorrow

Imorgon är det skola. Jag ska börja trean. Det är sjukt.

Jag har till och med letat fram mitt hänglås. Puh. Det var galet och tog nästan hela dagen.

Närå. Men typ.

When broken is easily fixed

Just nu är jag tom. Okreativ. Vad ska man göra då? Varför ska man ha en blogg när man är så?

Jag vet verkligen inte. Därför tänker jag sätta in en bild på en kreativ människa istället:



Här är Pete. Om han hade en blogg skulle jag garanterat läsa den. Han är någonting som jag avundas, nämligen insiktsfull.

In to deep

Jag kollade just på 'Det sociala spelet'. Mycket intressant. Speciellt det där med födelsedagsfirande. Firandet som involverar sång i form av "Ja må han leva".

När man har sjungit klart så uppstår det som sagt alltid en obekväm paus. Ska man sjunga andra versen? Nej, det ska man inte. Men det är ändå alltid någon jävel som börjar "Och när han har levat, och när han har levat..."

Snälla, sluta med det. Jag hatar dom personerna. Personerna som måste sjunga andra versen. Det är i regel samma personer som beställer mobilspel och dylikt från Jamba.

Just... don't.

11:11 pm

På tisdag börjar jag skolan. There. I've said it.

Det känns... konstigt. Men ändå positivt. Ett år kvar. Ett år som kommer gå fort så in i helvete. Skål för det. Men det känns ändå en smula tungt.

Därför ska jag göra en lista på saker som jag kan glädja mig åt det här året:

- Aldrig mer idrott. Thank god. Släpa gympakläder till och från skolan, duscha i äckliga duschutrymmen, stressa för att hinna äta någonting, genomlida orientering och skidåkning, well, goodbye to that.

- Aldrig mer matte. Ja, ok. Ett kapitel kvar. Läser utökad kurs, så det gör jag på fritiden. I'm such a nerd.

- Projektarbetet. Ok, det kommer bli sjukt mycket att göra. Men det kommer också bli riktigt roligt känner jag.

- Vårterminen. 100-dagars, balerna, festerna, allt. Vårterminen kommer att gå galet fort. Så egentligen räknas bara höstterminen. Och en termins slit klarar man ju av.

- Äldst på skolan.
Man äger allt helt enkelt. Respekt.


Det kommer bli ett bra år.

Dream of waking

Ok. Jag är just nu ensam i denna blogg-challenge. Vi har hållit på så länge. Har tappat räkningen på veckorna. Men igår sprack det. Trace drog iväg till Hudik.

Jaha. Vad händer nu? Är det fri bloggning som gäller? Har jag bloggsemester nu? Ingen aning. Jag måste överlägga med den lilla kakan när hon kommer hem.

Jag återkommer.

Partey

Jag kom just och tänka på den gamla klassikern 'Video killed the radio star'. Just idag så älskar jag den låten. Jag vet inte vart jag ska ikväll, men jag hoppas att den låten finns där.


Friday night

Vad händer ikväll då? Om jag har tur så kanske Marité lockar med någon flashig dj.

Fingers crossed.

One of them

Idag var jag och Trace och handlade på Coop. Hon hade gjort ett fint fynd i form av en rabattkupong på juice. Jag påpekar dock att rabatten inte kommer att gälla, eftersom det är fel format på flaskan. (Rabatten gällde för 2,25 dl och hon tänkte handla en med 3,8 dl)

I alla fall. Svaret jag får är:

"Vi i kassan, tar emot alla rabattkuponger."


Jaha. Så nu när hon jobbar på Willys, så är hon en av 'dom'. Dom i kassan. Knappast tänker jag. No way att den kupongen kommer att fungera.

Men vet ni? Hon i kassan tog emot kupongen. Tracy måste verkligen vara en av dom.

Let it be broke

Idag fick jag ett brev från Svenska Kyrkan. Jag fick lite panik när jag såg deras logga på kuvertet. Vad kan dom vilja mig? Har de kanske hört talas om min ovilja mot all slags religion? Och nu ska de råda bot på det? Arrestera mig för kätteri?

Mina tankar snurrade. Och ja, de ville omvända mig så klart. De ville veta varför jag inte hade konfirmerat mig... För 3 år sedan.

Jag visste att dom skulle track me down angående detta. Bara för att jag ändå är med i Svenska Kyrkan. Då undrar de så klart varför jag inte har bekräftat min tro.

Jag hatar religion. Så enkelt är det. Tänker gå ur Svenska Kyrkan nu faktiskt.

It's time.

Fall children

Idag fick jag ett sms från Marité. De hade en speciell dj från självaste Stureplan där ikväll. Oj oj. Enligt uppgift skulle denna dj visa vart 'skåpet ska stå'.

Det låter väl spännande? Detta skrev de uppenbarligen för att locka folk. Och ja, jag blev lockad. Att stanna hemma.

A single second

Jag och Maja var på stan idag. Vi skulle handla school supplies. Jag är inte den enklaste att handla sådant med. Jag kan liksom inte handla vad som helst. Jag berättade för Maja att hela min skolgång och mina skolresultat hängde på huruvida jag hade ett bra block eller inte. Och en bra kalender så klart.

Så vi gick till Bokia. Och sedan till Akademibokhandeln. Och sedan tillbaka till Bokia. Och sedan till... Nej. Där satte Maja stopp. Jag var tvungen att bestämma mig. Så det blev en kalender som jag är ganska nöjd med. Och en massa block. Verkligen hur många som helst. (Det var mängdrabatt.)

I alla fall. Jag lägger upp ca 20 kg skrivblock vid kassan. Tänker betala. Kassörskan kommenterar, dock inte den massiva mängden block, utan hon säger istället:

"Bara ett rutat block?"

Eh, ja? Tänker inte satsa så hårt på matten i år faktiskt. Men ändå? Det var som om hon såg ner på mig för att jag inte pallade med matten. Som om hon själv var värsta mattegeniet. För då lär man ju jobba på Bokia? Räkna kassen, yeah, Matte E-kunskaperna kommer verkligen till sin rätt där.

Making plans

Firefox har lagt av. Svikit. Laggat. You name it. Det är många saker som sviker idag. Även Stefan Holm. Men det är lugnt. Han äger ändå. För det första är hans motståndare alltid typ 1 meter längre än honom. Liksom den där ryssen som vann kunde ju ha gått över 2.36 m. Det var ju bara att kliva över. No joke.

So I'm not impressed. Hehe. Jodå, det är jag väl. Men nog om detta.

Idag har jag och min vän
Trace gjort upp planer. Stora planer. Planer om livet efter studenten.

Planering är nyckeln till framgång.

(Mina egna visdomsord. Ni får gärna citera mig.)

At a glance

Någonting jag inte förstår är språket som man måste använda sig av när man ska skriva vykort. Långa meningar förbjuds. Här ska det var kort och koncist.

Detta är ju inte så konstigt, med tanke på det begränsade skrivutrymmet man har till sitt förfogande. Men man måste väl inte låta som en robot för det? Alternativt stenograf.

Exempel:

Vädret är bra. Vi mår bra. Hotellet är fint. Kaffet är gott. Hej då.

Varför, varför, varför?

No poetic device

Jag åt nudlar till frukost idag. Men vet ni? Jag tänker inte äta nudlar mer. Tyckte inte att det var så gott längre. Men jag funderade lite. Ska jag överge hela nudelkulturen? Eller bara äta ibland? Eller äta regelbundet och intala mig själv att det är gott?

Ja, ni hör ju. Det är mycket som händer.

Annars då? Jag sitter och funderar. Funderar när Cecilia tänker komma hem från Bulgarien. Var det på tisdag eller på onsdag? Onsdag tror jag. Det blir trevligt.

Hoppas hon inte har fått HIV. Det skulle ju vara lite trist.

Keeping out of direct sunlight

Det är underligt det där med drömmar. Jag drömmer nästan varje natt. Märkliga drömmar.

I natt hade jag ännu än. Det handlade om en spindel. Jag tror att det var en spindel i alla fall. Är inte riktigt säker. Saken var i alla fall den att jag skulle ta hand om den här spindeln. Frågade mig inte varför, men jag var någon slags förmyndare över den. Men som ni förstår, det är inte lätt att hålla reda på en spindel. Den försvann ifrån mig. I alla fall till den milda grad att den kröp in i ett av mina nagellack. Men jag visste inte vilket. Fick panik och började öppna alla mina nagellack. Jag minns de personer som var med i drömmen. Jag minns att de gav mig blickar. Hemska blickar. "Hur kan du?" "Hur kan du tappa bort din spindel?" "Hört talas om ansvar?"

Det var hemskt. Jag kände mig hemsk. Sedan vaknade jag. Funderade över hur det gick med min lilla spindel.

Melankolisk på morgonkvisten.

Coin return

Jag är sjukt less på all fuckad reklam som kommer lite överallt.

"Bli medlem här, få gratis smink!"
"Värva 7000 medlemmar, få en biobiljett!"
"Samla 3 miljoner krediter, få ett presentkort på 25 kr!"

Helt seriöst, är det värt det? Kan verkligen inte tänka mig det.

So, cut it out?

37 mm

Idag har jag ont i huvudet. Jag känner mig frustrerad och trött. Jag vill kasta någonting i väggen. Kanske min mobil. Men det ska jag inte.

Tror jag.

Remind me

En gång när jag hälsade på min vän skulle jag låna hennes dator. Allt var normalt. Tills jag kommer fram till datorn. Jag viker upp skärmen och möts av en gigantisk version av Vietnams flagga. Blir en smula överraskad. Det är Wikipedia som är uppe. Artikeln som är framme handlar om Vietnam. Tankar om att min vän har blivit smygkommunist dök up.

Tog dock mod till mig och frågade varför hon läste om Vietnam. Fick svar.

"Jag vill åka dit på semester."


Sedan talade vi inte mer om den saken. Är fortfarande rädd.




Battle

Jag skulle logga in på min blogg. Bara för att liksom. Sidan tog tid att ladda. Jag använder Firefox, för er som ville veta. Men då öppnar jag även Opera och Explorer. Jag skriver in http://www.publishme.se i alla 3 webbläsare. Vill liksom se vilken som kan ladda sidan först.

En liten tävling webbläsare emellan. Spännande så här på en fredagskväll. Här är resultaten:

Guld: Mozilla Firefox! Sviker aldrig.
Silver: Opera. Tätt efter följde alltså Opera. Är dock lite för perfekt för sitt eget bästa. Ett litet pop up-fönster och Opera drar in en hel armé för att bekämpa det. Inte många hemsidor som går igenom Operas stenhårda koll. Nitisk. Lite som Hitler.
Brons: Gamla hederliga, värdelösa Explorer. Så väntat.

Ah, vilken spänning. Mina nerver klarar inte av sånt här.

Come again?

Jag har haft lock för öronen i över en vecka nu. Jag hör ungefär 30 % av vad folk säger. Det är som att jag är i en bubbla, och när folk pratar hör jag bara mummel. Det är ganska irriterande. Nu ska jag på bio. Det ska bli intressant.

Undrar om man kan be dom att höja volymen?

Salt for your wounds

What's new? Vår svenske brottare Ara Abrahamian kastade sin bronsmedalj i mattan. Detta var en protest mot ett orättvist domslut. Vissa i Sverige tycker att det är hemskt. De skäms över att vara svenskar. Hur kan man göra så under en prisutdelning?

Jag tycker att det är med all rätt. Hans liv har kretsat kring ett OS-guld, och ett domslut gör så att han får nöja sig med brons. Klart att han blir förbannad. Klart att han borde få visa det. Men det tycker inte Sverige. Sverige tycker att han ska stå och ta emot sitt brons, som borde ha varit ett guld, med ett leende. Med tacksamhet. Ilska inombords ska kvävas. Vinka och le. Stäng in din frustration.

Ibland hatar jag Sverige.


Narrative of soul against soul

Jag ska berätta en sak för er. Nämligen varför alla 'Dagens outfits' automatiskt är fula. Ok, du ser en bild. En ung tjej har fotat det hon har på sig just idag. "Det ser ju faktiskt ganska bra ut" tänker du. Fel, fel, fel. Det kan verka som en fin klädsel, men let's think about it.

Kläderna skulle egentligen bara vara fina om de inte var så äckligt genomtänkta. Om det bara var något som denna person hade slängt ihop på morgonen. För att hennes stil bara ser ut så där. Men nej. Det här är genomtänkt och planerat in i minsta detalj. Här slängs ingenting på. No, no. Här räknar vi med en planering som kan ha sträckt sig till kvällen innan. Kanske flera kvällar innan. Inga förhastade beslut får tas. Flera ombyten är så klart också medräknade. Tester. Skinnjackan kanske inte passade till allt ändå? Kan man köra på gladiatorsandaler även denna säsong? Ombyte, ombyte. Till slut är hon nöjd. Hon fotograferar sin fulländning. Flera vinklar, of course. Närbild på skorna. Och på naglarna. Målade i sommarens hetaste färg.

Sedan laddar hon upp bilderna i bloggen. Med den obligatoriska listan över var allt är köpt. Pluspoäng till saker som är köpta utomlands och på second hand.

Ex:

Örhängen - Mammas gamla.
Skinnjacka - Köpt i London.
Ljusbruna pumps - Fyndade på second hand.
Oversize väska - Fyndade på second hand i London.

Oj, oj. Här har vi en tjej som har koll.

Love like winter

Dagens låt:


Run and hide

Jag tycker om tävlingar. Jag tycker om att vinna saker. En årsförbrukning av smink? En cykel? En ny mobiltelefon? En stavmixer? Ja, varför inte.

Det jag inte tycker om är när man tvingas motivera varför just jag ska vinna. Det är ju omöjligt! Vad ska jag skriva? Varför behöver jag smink mer än någon annan? Jag måste täcka över mitt ansikte, det är kind of ugly. Ska jag skriva det? Varför behöver jag en stavmixer mer än resten av världen? Jag lever för att göra smoothies, men jag har inte råd att köpa en mixer själv. Seriously. Vad är det sådana här tävlingsjurys faller för egentligen?

Jag måste dock avslöja att jag och min vän har lyckats vinna en sådan där motiveringstävling en gång. Vi vann biljetter till Pier Pressure förra sommaren. Kan dock inte säga hur våran motivering såg ut. Den var ganska omogen.

But hey, it worked.

This celluloid dream

Just nu är jag online på min hemliga msn. Just det. Jag har 2 st msn-adresser. En hemlig, och en inte fullt så hemlig. Varför jag har två? Det vet jag inte ens själv. Jag misstänker dock att jag hade någon genial plan när jag skapade min andra msn. Har bara glömt vad det var för plan.

Jag hoppas bara att det inte var något omoget, som att kolla om en viss person hade blockat mig eller inte. Men det tvivlar jag också på, eftersom den enda personen jag har på min hemliga msn-lista är mig själv. Jag kanske var rädd att jag hade blockat mig själv? Hehe.

Tie her down

Om jag var en användare av tidigare nämnda kategorisystem, så skulle detta inlägg hamna under 'Tereezu tipsar'. Men nu finns inte den kategorin. Thank god.

I alla fall. Jag vill tipsa om författare. Nick Hornby och Joyce Carol Oates.

Nicks 'High Fidelity' är en underbar bok. Rekomenderas starkt. I min bokhylla har jag även 'Slam' och 'The Polysyllabic Spree', också skrivna av Hornby. Mitt bästa tips är dock att läsa dessa böcker på engelska. Då är de som bäst.

Och Joyce Carol Oates då. Var ska jag börja? Hon är fantastisk. Hennes sätt att skriva är kanske de mest unika jag någonsin har stött på. Och det är svårt att vara unik med sitt skrivande. Men hon lyckas helt fantastiskt bra. Bör också läsas på engelska för att komma till sin rätt. Går dock jättebra på svenska också. Hon är en av de få personer som jag är imponerad av.


Red light pledge

Någonting som jag hatar är när bloggare har äckliga kategorier. Kategorier som måste innehålla namnet på deras äckliga blogg-alter ego.

Om jag hade ett lika sofistikerat kategorisystem så skulle det se ut så här:

Tereezu shoppar
Tereezu tipsar
Tereezu fikar
Tereezu festar
Tereezu's outfits
Tereezu fotar
Tereezu vill ha

Helt serisöst. Så jävla patetiskt. Grow up. Jag älskar däremot mina kategorier. De är enkla, konkreta och lite paradoxala.

It gives you something to think about.

Addict

Jag kollade på Dr. Phil tidigare idag. Med i programmet var en kvinna som var beroende av läkemedel. Hon tyckte dock själv att hennes beroende inte var en stor sak. Detta eftersom de tabletter hon tog var vanliga mediciner som de flesta läkare ordinerade och som ibland till och med fanns receptfritt på apoteket.

På frågan om hur hon fick tag på alla tabletter så svarade hon:

"Från en langare."

Hm. Men hennes beroende kändes ändå inte allvarligt? Borde det inte börja kännas lite fel när man måste vara i kontakt med en langare för att få tag på sina 'vanliga mediciner'? För jag antar att hon inte refererar till sin husläkare, eller apotekets butikspersonal som 'langare'.

Men vad vet jag?

Models and writers

Jag gled omkring på Myspace och hamnade av en slump på en fotomodells profilsida. Det var ganska intressant. Jag skummade igenom hennes fakta lite grann och fastnade på en punkt.

Det var på frågan om vilka böcker hon tyckte om. Hon hade svarat så här:

"I don't have enough patience to read books. But I do planning on writing one someday."

Ok. Det här är ett ganska intressant uttalande. Hon har alltså inte tålamod nog att läsa en bokjävel, men hon tror att hon ska skriva en själv?

Here's news for you - Det tar faktiskt längre tid att skriva en bok än att läsa en. Shocking. Hon anser förmodligen att det är intressantare att skriva själv än att läsa det andra har skrivit. Men ändå, man måste ha tålamod för att skriva en bok. Och om det tålamodet du besitter inte ens kan ta dig igenom en ynka pocket på 200 sidor, så är det kanske inte författare du ska bli...

Liksom jag har förmodligen inte ens tålamod nog att skriva en bok. Och jag a) älskar att skriva mer än något annat. b) läser böcker konstant.

Så, nej. Det blir inga böcker skrivna av henne. That's for sure.

Things we should talk about

Man kan ju inte publicera en 'sämst-just-nu-lista' utan att publicera en Bäst-just-nu-lista:

1. Emma Johansson -
Sverige har tagit sin första medalj i OS i Peking. Ett silver i cykel. Ett silver som lika gärna kunde ha blivit guld, så nära var det. Grenen i sig känns ganska förvånande. Cykel har aldrig varit vår nations grej riktigt. Men ifall folk ändå har envisats med att använda cykel och Sverige i samma mening så är det i 90 % av fallen Susanne Ljungskog de har pratat om. Emma Johansson vet ingen vem det är, ryktena säger att hon har fått agerat draghjälp åt den 'verkliga stjärnan' Ljungskog. Att Emma sedan kämpar om guldet i ett OS, och slutar med all heder som tvåa, är stort. Jag är imponerad. Sincerely.

2. Göteborg - Trots att jag var sjukare än sjukast under min visit i Göteborg så fick jag positiva intryck av staden. Liseberg var helt klart roligast, kanske för att jag vann en jättestor kexchoklad? Hur som helst så kändes staden väldigt trevlig, och jag träffade inte på Håkan Hellström en endaste gång. How about that?

3. Trean i gymnasiet - Skolstarten närmar sig mer och mer. Detta faktum vill jag gärna ignorera, men jag har dock hittat något positivt med det hela. Störst på skolan. Just det, jag kommer att vara störst på skolan. Då får man göra som man vill. När man går i trean inger man respekt. Man äger skolan helt enkelt. Detta kan låta som en förlegad hierarki, men sorry, det är så det funkar i gymnasiet. (Och mellanstadiet, högstadiet, universitetet?)

Things we don't talk about

Sämst-just-nu-lista:

1. Lykke Li - Har i en intervju sagt att hon inte tycker om Sverige eftersom allt är för perfekt och lyckligt här. Det passar inte riktigt henne eftersom hon tycker om mörker. Hennes 22-åriga konstnärssjäl behöver förmodligen lite elände för att utvecklas och frodas. Men lilla lilla Lykke Li, har man inte vett att uppskatta genuin lycka så har man inte heller upplevt äkta mörker. Och det 'mörker' du absolut måste ha omkring dig, handlar förmodligen om att du börjar få slut på låttextmaterial. Jävla tönt.

2. Ronnie Sandahl - Klyschornas man. Senast i raden av förutsägbara händelser är Ronnies flytt till Berlin. Han står i fönstret i sin tomma lägenhet, och röker en cigarett ut mot gatan samtidigt som han filosoferar om sitt ytliga konsumentliv som nu är ihoppackat i bruna, fula kartonger. Han skickar in sin sista krönika till Aftonbladet och drömmer om sin kommande tid i Berlin. Han tänker hitta sig själv. Han tänker hitta sig själv samtidigt som han röker cigaretter ur sitt nya lägenhetsfönster. Samtidigt som han antecknar osammanhängande känsloutspel på servetter. Servetter som ska bli ett bokmanus som ingen vill köpa. Förutsägbar är hans mellannamn.

3. Vädret - Jag åker ifrån spöregn för att mötas av 5 dagars regnande nere på västkusten. Thanks a lot.

Coming up

Jag tänker skriva mer när jag inte längre ligger på dödsbädden. Jag blev väldigt inspirerad i Göteborg.

 Ni har många härliga inlägg att se fram emot. Promise.

Home

Jag är hemma. Sjukare än någonsin.

Feel like rain

Åt helvete. Åt helvete. Åt helvete.

Godnatt.

Sick as hell

Rubriken talar för sig själv. Jag var sjuk förra veckan. Sedan blev jag lite bättre. Men då kom jag på den briljanta idén att arbeta en vecka i sträck nattetid. Utomhus.

Sömnbrist och kyla har gjort mig väldigt sjuk. Febern är värst. Sedan kommer huvudvärken. Och just ja, jag får ju inte ens äta värktabletter.

Härliga tider.

Found it

Jag äger just nu 2 st Lars Winnerbäck-plektrum och 1 st Kent-plektrum.

Härliga tider.

Lost and found

Jag har ju som sagt arbetat på Storsjöyran. När alla har gått hem så har jag börjat jobba. Och det är väldigt intressant att se vad folk har tappat just framför scenen.

Populäraste föremålen att tappa:

1. Skor
- Antingen en eller båda. Skorna ligger även kvar, så ingen verkar ju sakna dom heller. Kyligt att gå hem den natten kan jag tänka mig.

2. Mobilens batterilucka - På en säker andraplats har vi batteriluckan. Den verkar tydligen vara lätt att tappa i en folksamling. Ifall ni behöver en ny batterilucka kan ni söka upp Yrans 'Lost and founds'. Jag kan garantera att de har alla modeller. Från iphone till 3310.

3. Tredagarsarmbandet - Här har vi en sak som gör ont att tappa. Rent mentalt alltså. Efter att ha hostat upp 1000 spänn för detta armband så är det inte så nice att tappa det på torsdagen.

Neverstore

Nu blir det yra igen. Ni kommer att hitta mig i närheten av de här pojkarna:


Over

Helvetesveckan är snart över. Jag behöver sömn. Badly.

På lördagnatt jobbar jag mitt sista pass. På måndag drar vi till Göteborg. På morgonen of course. När ska jag få sova egentligen?

Jag kommer inte få sova i Göteborg. That's for sure.