And again

Vi hörs imorgon antar jag. Gah.

Nu jävlar blir det ner på stan.

Here we go again

Stress och åter stress. Jag har inte sovit på 4 år. Så känns det i alla fall.

Nice.

Dazed and confused

Jag är väldigt förvirrad. När man jobbar natt så är det svårt att veta vilken dag det är. Eller månad. Eller årstid.

Det är varmt på dagen men väldigt kallt på natten. Lite som det är i öknen. Men som sagt, jag är förvirrad.

Det är onsdag idag, tror jag...

Men what the hell, jag ska ändå jobba. Veckodagar är obetydliga för mig.

Don't make a scene

I natt var en lång natt. Bitvis underhållande dock. Klockan är ca 02.30 och en kille hänger utanför våran avspärrning. Vi vaktar stora scenen.

Kille: Ni kan vara lugna. Jag tänker inte gå igenom avspärrningen. Jag vill ju inte skapa en scen. Ni har ju redan en...
He-he.

Killen glider vidare, uppebarligen nöjd med sitt skämt.

___________________________________________________________________________________________

Klockan är ca 03.10 och ett par killar i 20-års åldern sitter på en balkong på stortorget. De sjunger och äter pizza. En okänd dispyt uppstår dock och deras röster höjs. En av våra 'vakter' glider dit för att kolla vad som händer. Killen som är innehavaren av lägenheten svarar:

Lägenhetskille: Det är bara jag som kommer från Jämtland ursprungligen här!
Han tittar runt på sina vänner och ser plötsligt förvirrad ut.
Lägenhetskille: De här har jag faktiskt ingen aning om var de kommer ifrån...


Ja, men att bjuda över dom på pizza kändes ändå rätt.


Intense

Jag är less. Orkar verkligen inte mer.


Sad.

Security

Jag har jobbat hela natten. Jag är trött. Ska iväg och jobba lite mer snart. Orkar jag? Nja.

Exempel på arbete:

Jag: Du får inte gå här. Det är avspärrat område.
Full tjej: Va? Har det skett ett mord?!


Eller så är det ett festivalområde. Men ja... Vad vet jag?

Superman VS Batman

Igår på bion såg jag en man som hade den här symbolen tatuerad på vaden:

 

 

Varför han sedan köpte biljetter till 'Batman - The dark knight' är en gåta...


Strawberry

Mentos. Det är mycket gott. Men alla vet att det bara är de rosa som är goda i 'Mentos - Fruit'. Detta insåg till slut också tillverkarna. Så de skapade 'Mentos - Strawberry'. En mentosrulle med bara rosa mentos i. Underbart. 

Men en vän till mig sa att de inte var lika goda som de rosa i 'Mentos Fruits'. Och hon har rätt. När man har oändligt med rosa är de inte lika goda. De var liksom bara goda när de var sällsynta. När man var tvungen att trycka i sig 7 st äckliga gula för att äntligen hitta 1 liten underbar rosa. Det var tider det.

 


I mean it



Den här mannen äger. Alex Schulman. Han är faktiskt grym. Anledningen till att jag har legat lågt med detta är för att jag hatar hans familj. Eller ja, hans bror och hans fru. Calle Schulman och Katrin Schulman. Dom skriver ju tydligen också. Bloggar, krönikor osv. Skillnaden mellan dom och Alex? Dom kan fan inte skriva. Alls.

Den där jävla Katrin har ju till och med fått skriva något för Expressen. Och hon var väldigt stolt när hon berättade om sin första krönika som hon hade skrivit helt själv. Alex hade inte inte ens korrekturläst. Hon var liksom stolt över det? För att hon hade skrivit själv. För att hon hade stavat nästan alla orden rätt.

Ja oj, vad duktig du är Katrin. Applåd.

Break

Jag hade 1 mål i sommar.

[ ] Bli brun.


Och nu är det medelhavsvärme i lilla Östersund, så jag har varit upptagen med att försöka uppfylla mitt mål. Därför är bloggandet en smula åsidosatt.

Jag ber om ursäkt.

Again

Vi ses imorgon, skriver då!


Ciao

Sorry

Väldigt. BRÅTTOM.

Reckless

Idag började Östersund att leva igen. Det händer bara en gång om året. Det är sant. Hela året är staden som i en dvala, och vaknar endast till just vid den här tiden. Jag talar förstås om Storsjöyran. Yran har inte officiellt startat än, men idag så öppnade krogstråket.

Welcome.

Here comes the sun

Det är mycket som har hållit mig ifrån datorn idag. Främst solen. Det har varit hett idag. Just nu är det 25 grader ute, och klockan är halv elva på kvällen. Det är ju helt galet.

Så, vad händer nu? Ska man ut igen? Och göra vad då? Det stod ju dock några coola grabbar här ute på gården som bröt av grenar från äppelträden. Om jag frågar snällt så får jag kanske vara med.

Och om jag har riktigt tur så får jag kanske åka med på deras cyklar.

Fingers crossed.

Derailed squirrel

För ett tag sedan så gjorde jag någonting hemskt. Jag klev på en ekorre. Förlåt. Men det var inte med mening.

I alla fall. Det finns en äldre dam på min gård som matar ekorrarna. Detta tyckte jag var ok på vintern, för då brukar man ju ge små djur mat? Men nu är det sommar. Och hon forsätter att mata dom. Nu är jag ingen djurexpert, men borde inte ekorrarna hitta sin egen mat på sommaren?

Anyway. Detta leder till att antalet ekorrar på vår gård forsätter att växa. Och ja, en dag så klev så jag på en. Jag var trött och skulle gå ut med hunden, och ekorren satt precis utanför vår dörr. Jag tar första steget ut genom dörren, och upptäcker att det är någonting under min fot. Jag kollar ner. En ekorre. Den rusar dock iväg. Några decimeter. Sedan sitter den där och kollar på mig. Ger mig blickar. Blickar som är tänkta att ge mig skuldkänslor.

Men näe du, lilla ekorre. Det funkar inte på mig.

I lived here first. Dammit.

Derailed conversation

Jag tycker inte om när folk byter ämne helt utan förklaring. Som här till exempel:





Här har vi en trevlig konversation om en slightly creepy tant, om en gädda, och om körkort. Och då mitt upp i allt så länkar hon till Storsjöodjurets hemsida. Länets stolthet, I guess. Men jag vet inte varför? Jag fick ingen förklaring.

Jag vet fortfarande inte...

Not really

Finn ett fel med mitt tidigare inlägg. Just det. Håkan. Han är ju inte riktigt min stil. Jag är lite mer åt Per Gessle-hållet.



Se bara här. Han står i sanden med sin rosa skjorta iklädd sitt mest creepy leende. En vacker bild tagen från det smickrande fågelperspektivet.

Jag kom just på att det är tur att jag inte ska till Halmstad...

On my way



Om 12 dagar drar jag till Göteborg. For the first time ever. Då tänker jag glida omkring runt den här fontänen och sjunga gamla Håkan Hellströms klassiker. För det är sånt man gör i Götet, right?

Days of our lives

Jag är sjuk. Ordentligt sjuk. Då finns det inte så mycket att göra. Innan jag orkade ta mig upp ur sängen så kollade jag på 'Våra bästa år'. Det var spännande. Jag märkte även att det finns vissa saker som är utmärkande för alla såpor. Nämligen:

Namnen - Alla har väldigt klyschiga namn. Stacey, Tracey, Macey, Casey och Lacey är några av favoriterna.

Relationerna - Här är det komplicerat vill jag lova. Caseys bror blev kär i Macey, som senare fick barn med Caseys andra bror, men barnet uppfostrades sedan av Laceys mamma, som låstsades att det var hennes barn som hon hade fått tillsammans med Staceys pappa. Get it?

Dramatiken - Här händer det också en del. Stacey och Macey fastnade i en grotta medans Lacey skulle föda sitt andra barn, i hemlighet förstås. Macey försöker ringa till Tracey från sin mobil, men det finns ingen täckning i grottan! Grottan börjar då att rasa ihop, och Stacey berättar för Macey att de egentligen är tvillingar, och att deras mamma egentligen är Laceys äldre kusin. Men mitt i detta känslosamma avslöjande så inser de att de aldrig kommer att ta sig ur grottan... Oj, oj. Hur ska det gå?

Händelseförloppet - Det kan verka som att det händer mycket, men egentligen gör det inte det. En enda scen kan sträcka sig över 4-5 avsnitt. Så det gör ingenting om du missar några avsnitt, för när du återkommer så står fortfarande Traceys morfar i vardagsrummet tillsammans med Staceys pappa, och försöker lista ut vem som stal glaskaninen som Lacey fick på sin födelsedag av sin okända farmor.


Detta är underhållning, right?

Sliced

Jag återvände inte oskadd efter mitt första besök på det nya Storsjöbadet. Min armbåge skars upp på en rutschkane-skarv. Det var inte så trevligt. Dock så kändes det inte så farligt just i ögonblicket. Just med blodet som inte ville sluta rinna, och kloret som sved ganska skönt i mitt nya armbågssår. Men som sagt, inte så farligt.

Nu, däremot. Såret är fortfarande kvar och har inte läkt en millimeter. Det har istället börjat göra ont helt oprovocerat, samt blivit rött runt sårkanterna.

Och jag har varit i kontakt med sjukvården tillräckligt mycket för att veta att detta inte är tecken på en lyckad läkningsprocess.

So, what to do? Kan jag stämma Storsjöbadet för deras vassa skarvar? Nej. För vid dessa livsfarliga rutschkanor sitter skylten 'Åkning sker på egen risk'. Ah, just det. Detta gör att de är juridiskt skyddade och helt ansvarslösa gentemot alla personskador.

De sluga jävlarna.

Bad idea

Min totala utrensning av mitt rum var en dålig idé. Ju mer jag städar/rensar desto stökigare blir det. Så ska det väl inte vara?

I'm confused.

Younger days

Vem är mer teatralisk, dramatisk, fantasifull och ordälskande än mig?

Jo, jag för 11 år sedan. Jag städade ju som bekant ur min garderob igår. Där hittade jag till att börja med alla mina händelseböcker. Där var kreativiteten inte så flödande ännu. Produktionen var dock på topp. Jag hade ca 50 sådana där böcker som jag har författat. Namnen på dessa böcker sträckte sig till denna avancerade nivå:

"Sagan om sälen Sälis"
"Sagan om sköldpaddan Sköldis"
"Sagan om duvan Duvis"

Och så här forsätter det i 47 böcker till. Det fanns bara en person som kunde matcha mig när det gällde att producera händelseböcker. Nämligen
Tracy. Vi gjorde ca 2 böcker var per lektion. De andra segade på med samma bok, lektion efter lektion. Det fanns en låda att lägga sina böcker i när de var färdiga. Sedan under morgonsamlingen drog fröken 2-3 st böcker som hon läste upp för alla. Man behöver inte vara ett mattegeni för att räkna ut att ca 90% av böckerna i den lådan var skriva av antingen mig, eller Tracy. De andra barnen hatade nog oss.

Men jag grävde dock djupare in i garderoben. Där hittade jag andra saker. Jag kan nämna att dessa händelseböcker skrevs när jag var ca 7-8 år. När jag fyllde 9 år, hände det dock någonting. Jag blev djup och teatralisk. Jag hittade mina böcker från den åldern också. Det var dock inte händelseböcker, utan snarare berättelseböcker. Skillnaden är att det inte är några bilder (ritade av författaren så klart), samt att nivån av teatralism hade ökat markant (i mitt fall då).

Utdrag ur Kristallgrottornas hemlighet, 1999, Skriven av Therese, 9 år:

"Hon insåg att det inte var ett slut, utan snarare en början. En början på ett nytt liv som någon erbjöd henne. Hon kunde dock inte förmå sig att ta emot det."

Jag var too much på den tiden.

Ultimate drug

Jag har funnit min addiction här i livet: Ostbollar. Det är helt fantastiskt. Och jag är så beroende av dem. Det är de ultimata 'snacksen'. Det är det enda man behöver. And I'll tell you why...


Ostkrokar - Nej, nej, nej. Hatar dem. Alltid gjort och kommer alltid göra. Ostsmaken smakar konstgjort.

Popcorn - Don't get me started on that one...

Chips - Hm, helt ok. Men då måste man ha dip. Och varför krångla till det?

Ostbollar - Aaah. Fulländat.

Enough

Städrapport: Inte klar. Än.

Det visade sig att mitt städmission tar längre tid än beräknat. Tips: Ifall ni har svårt att avsluta saker, riv inte ut alla saker ur en garderob för att ni har tänkt rensa ur den.

Det kan nämligen hända att sakerna ligger kvar på golvet ett bra tag. Därför upplevs rummet istället som stökigare, när ni egentligen hade planerat att få det att se fint och städat ut.


Clean up

Nu ska jag städa mitt rum. Inte städa som vanligt (Typ dra dammsugaren några vändor), utan verkligen städa.

Jag ska rensa ut allt som jag inte behöver. Jag ska rensa mina garderober och lådor. Rensa mitt golv. Kanske ska möblera om också. Kanske lite feng-shui?

Men det finns ett stort problem. Mina tapeter. Jag hatar dem. De är ljusgula. Det är illa för att a) Jag hatar gult. b) Ifall det väl ska vara gult, kan det väl vara ordentligt gult? Inte någon mesig blek blandning av vitt och gult. Som att den som satte upp tapeterna inte kunde stå för sin kärlek till den vidriga färgen gult.

Så, varför ska man städa när man ändå har fula tapeter? Visst, det kommer att vara fint och fräscht, men ändå. Tapeterna kommer att vara kvar.

Som ett hån mot min perfekta städning.

Feeling blue

Idag har solen varit framme. Man skulle nästan kunna tro att det vore sommar...

Men heey, just ja. Det äär ju sommar.

Stop smiling



Gry Forsell. Damn, vad jag hatar henne. Och det har ingenting med hennes läskiga smile att göra.

Eller jo... Kanske lite.

I'll se you at the library

Idag hörde talas om jag en kille som skulle utbilda sig till bibliotekarie. Ja, han var på min körskola. Så, jag råkade höra om hans framtidsplaner. Och ja, bibliotekare var det som lockade. Det är helt sant. Inte ens lite ironiskt. Han skulle åka ner till Uppsala i höst, och plugga där i x antal år, för att bli, just det, bibliotekarie.

1. Varför vill man bli bibliotekarie? Ok, du kanske tycker om böcker. Men here's news: Du får inte läsa på jobbet. Du får bara visa vilsna människor vilka böcker de ska/borde/vill läsa.

2. Vad för slags utbildning behöver man för att bli bibliotekarie? För att jobba på bibliotek behöver du i regel kunna alfabetet. Vet du på vilken plats 'H' kommer i alfabetet, så vet du också hur du hittar Ernest Hemingways samlade verk.

Nämnde jag att han var typ 19 år? Och hans dröm innefattar att spendera sin tid bland en massa dammiga böcker. Som han inte ens får läsa. Han får endast släpa dom från hylla till hylla.

Han var galen.

Working experience

Jag har vid ett flertal tillfällen nämnt mitt arbete hos Svenska Dagbladet. Jag har dock inte gett någon närmare inblick av vad detta innebar. Det ska jag dock göra nu. Jag var alltså en telefonförsäljare. Jag sålde prenumerationer till folk. This is how it started.

I vintras fick jag för mig att jag skulle skaffa ett jobb. Don't ask me why. Eftersom min vän Louise jobbade på 'Svenskan' så sökte jag mig också dit. Jag blev snabbt introducerad, och började arbeta direkt. Det fanns dock några fällor i detta jobb.

1. Produkten som ingen vill ha - Vem fan vill impulsköpa en 6 månaders-prenumeration över telefon? I'll tell you who, no one! Det är inte ens en billig prenumeration.

2. Distriktet - Detta var som ett lotteri. Vilket distrikt ska du få sälja på? Det fanns olika grupper, både geografiska grupper och andra grupper. Veteranförsäljarna får så klart sälja till dom bästa. Dom får sälja till folk som faktiskt köper tidningshelvetet. Vi andra fick försöka kränga tidningen till folk som inte ens pratade svenska.

3. Folk och deras namn - Du sitter vid en dator med ditt headset. Du trycker på knappen "begär prospect". Du får då ett samtal till en slumpmässigt vald person. Samtidigt som personen svarar, kommer dennes namn och adress upp på skärmen. Du måste i regel fråga efter personen. (Det kan ju vara någon annan som svarar) Ex: "Hej, Therese heter jag och jag ringer från Svenska Dagbladet... Är Anna möjligtvis där?" Detta kan verka enkelt. Well, it is not. Jag fick oftast ringa runt till Stockholms förorter. Det är många utlänningar. Ibland kom det upp ett namn på skärmen som såg ut så här: "Ahmarhoijjiah kel Uiendiiokjaiui" Då får du problem. Vad är för- och efternamn? Hur ska det uttalas? Det kan bara misslyckas med andra ord. Även svenska namn kan skapa problem. Ibland står deras mellannamn med på skärmen. Själv har jag mitt mellannamn, ja just det, mitt emellan mitt för- och efternamn. Men vissa har det före sitt tilltalsnamn. Det är omöjligt att veta vilket som är tilltalsnamnet med andra ord. Ex: "Magdalena Emma Johansson" Då har du i regel två alternativ. Ett: Gissa! Du har 50 % chans. Varning: Det blir dålig stämning om du gissar fel. Ingen prenumeration där alltså. Två: Använd hela namnet. "Ursäkta, jag skulle vilja tala med Magdalena Emma Johansson". Varning: Lite sämre stämning här också. Den där kompisattityden kan du glömma, det känns inte så 'relaxed' när man kallar någon för deras fullständiga namn. Förmodligen ingen prenumeration där heller.

4. Myten - På alla typer av sådana här ställen så finns det en myt. Myten om den ultimata försäljaren. På Svenskan hette han Björn och skulle en vacker dag kunna åka jorden runt för sin försäljningslön. Han är killen som säljer till 30 pers på ett arbetspass. Alla nya försäljare får höra talas om honom. Detta ska plantera tanken i våra huvuden om att man kan bygga en förmögenhet genom att jobba på Svenskan. Alla gamla försäljare vet dock att han är lika fake som deras 'förmånliga erbjudanden'.

Oil found in California

Jag fick nyss ett mail där de sa att de hade funnit olja i Californien. Jag behövde bara investera en liten summa pengar i själva borrningen, så skulle jag bli miljardär. Som en sådan där oljeshejk. Vilket jävla klipp, alltså!

Ja, så klart så betalade jag den snälla mannen en liten summa pengar.

Nu ska jag bara vänta på att mina miljarder börjar rulla in. Life's good.

In a second



Kolla vad jag hällde upp åt mig själv under lunchen.

Näe, ok. Fine! Jag googlade fram den.

Application

Jag behöver ett jobb. Någon som vill anställa mig?

Jag tycker om att sova. Vill helst jobba eftermiddagar alltså. Allra helst vill jag nog att sömn ska ingå i arbetsuppgifterna. Jag har tidigare jobbat som telefonförsäljare. Det var ett mycket givande jobb. Party-Robin* will tell you all about it.

Intresserad? Hör av dig. Lämna en kommentar eller adda min msn. Jag ser fram emot vårat samarbete.


*Min referens. En av många.

Driving away

Min jakt på körkortet upptar det mesta av min tid just nu. Och när jag inte kör, så tänker jag istället på det.

Jag blir så frustrerad. Alla har körkort. Helt seriöst, så har alla körkort. Den dagen då jag träffar en människa som inte har körkort för att denna personen 'inte klarade av det', då blir jag nöjd.

Men det händer inte. Vilken nolla som helst lyckas.

Detta borde betyda att jag också kan lyckas.

Men allt är ju inte som det borde...

Hopeless

Idag skulle jag hjälpa min vän Tracy med körkortsteorin. Detta var dock ett uppdrag som svårare än jag kunde vänta mig.

Vi gjorde lite testfrågor på datorn.

Exempel:

"Får du stanna vid en spårvagnshållplats för att släppa av passagerare?"

Tracy: Hmm... Ja, jag vet inte. Kör vi bil nu?


Nej, vi kör spårvagnen. Obviously.

Sell me your creativity

Jag har ingen kreativitet. Allt jag har är glass och en massa Sex and the city-avsnitt.
 
Men ja... Det duger väl.

Parallel parking

Idag skulle jag fickparkera. Ja, jag har gjort det förut. Men jag hatar det. Vilket får mig att tänka på George i Seinfeld, när han ska fickparkera. Det är klockrent.

I'm an excellent parker. And I'm the master of parallel parking.
[pause]
How I wish you could make a living of parallel parking. I wish I could do it every day, and get paid to do it. I'm telling you, no one does it better than me!


Jag önskar bara att jag kände likadant.

Anxiety

Jag gjorde en otrevlig upptäckt idag. Jag är för neurotisk för att ta körkort. Det är faktiskt helt sant.

Jag skrev ju tidigare ett
inlägg där jag undrade hur mycket ens intryck påverkar uppkörningen. Min mamma trodde att det hade stor inverkan. Ifall du ger ett lugnt och samlat intryck är chansen att du får körkortet mycket större. Det var väl det jag också misstänkte.

Du måste alltså se ut som du vet vad du gör. Att du i realiteten är livrädd, behöver de ju inte veta om.

Ja... Jag måste helt enkelt leta fram mina skådespelartalanger.

High and dry

Som jag nämnde tidigare så är det inte acceptabelt att applådera överallt. Detta kan ju verka lite förvirrande, men lugn. Jag ska ge er en guide som gör det enkelt för er att veta när det är lämpligt att applådera, och när det är lite mindre lämpligt.

Telefonköp - Detta nämnde jag tidigare. Applådera inte. Kan passa på att säga att ni aldrig ska applådera vid någon form av köp. Husköp kan ibland vara undantag. Har era vänner vunnit den där speciella budgivningen, så kanske det känns rätt att slå ihop händerna ett par gånger. Men till och med där räknas det som jävligt tacky. Rekommenderas inte.

Konserter - Clap away! Här är det fritt fram. Alla ni applåd-entusiaster borde passa på när det för en gångs skull uppfattas som lämpligt, för att inte säga obligatoriskt, att applådera. Under den här kategorin faller nästan all form av underhållning som utförs på en scen. Det finns faktiskt ingen gräns för hur mycket man får applådera. Ibland får man till och med slå ihop händerna under själva framträdandet. Galna värld.

Flygplanslandning - Ah, här har vi ett laddat ämne. När flygplanet har landat på semesterön, ska man då applådera, eller ska man inte applådera? Ifall du faller för grupptrycket så kommer du förmodligen sitta där som en idiot, le frenetiskt och slå ihop händerna entusiastiskt. Ifall du istället tänker på logiken i det hela, så kommer du inte att applådera. Du kommer istället att skratta åt de som gör det. Varför en applåd egentligen? "Tack för att vi överlevde. Det är väl värt att fira? En liten applåd är nog på sin plats." Hm, att flyga passagerare från en destination till en annan, utan att störta, är faktiskt pilotens jobb. Personligen så förväntar jag mig faktiskt att komma helskinnad fram. Tycker liksom att det ingår i biljettpriset.

Biografer - Rent spontant vill jag säga nej. Det är inte bara logiken som talar emot detta, utan även grupptrycket. Ifall du bestämmer dig för att applådera efter en förvånansvärt bra film, så kommer du med största sannolikhet att vara den enda som gör det. Med andra ord så kommer du att göra bort dig en smula. But what the hell, who can see you in the dark anyway?

New phone

Iphone kom ju till Sverige igår. Ifall någon hade tur och missade det.

Folk köade som galningar. Även lilla slumriga Östersund vaknade till, och ett 60-tal personer köade utanför telia-butiken. När den förste personen kom ut med sin Iphone i handen så applåderar folk...

Ja, vart ska jag ens börja? Applåder? Det är väldigt få tillfällen då applåder är berättigade.

Telefonköp tillhör inte ett sådant tillfälle. Bara så ni vet.

Could he be any better?

Inspirerad av min egen skivsamling igår så kom jag att tänka på världens bästa TV-serie.


Chandler: Oh, we both have a copy of the Annie soundtrack!
Monica: No... They are both yours.
Chandler: Oh... Yeah. They were just giving them away at the store.
[pause]
Chandler: ...in exchange for money.

Record collection

Efter att ha tittat igenom den gamla skivsamlingen gjorde jag några fasansfulla upptäckter. Visst, jag hade räknat med att där skulle finnas en och annan skiva som jag inte skulle kunna stå för.

Men det här var fan droppen. Jag hade 3 exemplar av Backstreet Boys 'Black & Blue'.  TRE STYCKEN. Why?

Skivan var väl för bra för att bara ha en...


Classics

Grabbarna som bor nedanför mig har fest. Igen. Det är trevligt. Man hör musiken ända hit. Och det finns en låt som de älskar. Den är på repeat alla festnätter.

Nämligen Drängarnas gamla klassiker 'Om du vill bli min fru'. Dom sjunger med också. Lovely.

Vilken högklassig underhållning jag har denna fredagskväll.


S club 7

Vad hände egentligen med S Club 7? I slutet av Spice Girls, Hansons och Backstreet Boys regeringsperiod så dök S Club 7 upp. Jag lyssnade dock inte på dem. Det var bara de häftiga kidsen som lyssnade på S Club.

När man var hos en lite för häftig vän, så nickade man försynt mot den gigantiska postern med S Club 7, och undrade vilka de var. Man möttes av hånskratt.

"Veeet du inte vilka det är? Åååh. Det är ju S Club 7! Sååå mycket bättre än Spice Girls!"

Sen fick man ju skämmas så klart. Vilken loser man var. Visste inte ens vilka S Club var.



Well, who's the loser now?

Suddenly

Det finns en äldre dam på mitt jobb som jag avskyr. En pensionär närmare bestämt. Hon har inget där att göra egentligen, men hon har tagit på sig rollen som frivillig arbetsledare. Trevligt, kan tyckas. Men nej.

Till exempel så ville denna dam att vi skulle kratta hagen. Liksom kratta hagen? Det är en fucking hage! En hage där djur går och betar. Hagar ska inte krattas.

Sedan skulle vi slå ungefär 4 tunnland gräs vid sidan av vägen. Detta för att 'öka framkomligheten'. Ja, det måste ju vara omöjligt att färdas på en väg när det växer gräs bredvid.

Efter detta så släppte vi ut en kaninunge. De behöver motion varje dag. Och ja, man får inte lämna en kaninunge ensam ute. Detta kan verka uppenbart. Men inte för helvetespensionären så klart. I alla fall. Jag sitter då och vaktar denna kanin. Och då smyger damen sig fram och väser att jag inte får 'sitta och lata' mig något mer. Hon nämner också att jag inte kommer få några bra referenser i från henne i så fall.

Nej, OK. Ville jag ha referenser av henne eller? Kan tänka mig att det ser bra ut på CV:t. Speciellt i kombination med mina andra referenser.


Referenser:

'PartyRobin' - SvD
Random pensionär som drog omkring när jag arbetade - 4H

Always two of them

Min vän skrev tidigare ett inlägg om en viss Anders Lundin. Det var ett mycket beskrivande och redogörande inlägg om 'The island man'. Men jag tror att hon glömmer en viktigt detalj.

Nämligen vem som var den ursprunglige ömannen...




Harald Treutiger. Är kanske lite för 'relaxed' på den här bilden för att kännas igen. Det var ju mest hans khakishorts som skapade det där äkta Robinson-allvaret. Men men, what can I say... Fotot togs när kamerorna hade slutat rulla, och den sista lappen var läst för länge sen.

Klart han behövde ta igen sig efter all spänning.

Put it away

Igår hände det som jag har väntat i flera veckor på. Jag jobbar ju som sagt med farliga djur, så en olycka var ju väntad. Jag blev biten av en killing. I fingret. Och då menar jag inte en leksam liten nafsning. Utan ett riktigt bett. Den bet för att äta.

En kraftig blödning utbröt. Det blev ett jack i fingret. It hurts. Som om inte det vore nog. Djurbett är aldrig bra för hälsan. Nu har jag förmodligen rabies eller galna kosjukan. Förmodligen båda delarna.

Vi ses när de släpper ut mig ur karantän.

Remain silence

Varför får man panik så fort man ser en polisbil? Eller bara en polis som patrullerar på stan? Eller är det bara jag som känner så?

Det är som att blodet fryser till is, och blicken flackar för att snabbt hitta en flyktväg. Alternativt ett gömställe. Springa in i en affär? Nej, där skulle de förstås leta. Speciellt på en affär där jag brukar handla. Bakom en buske? Come on, too obvious. Låstsas som ingenting? Hm, kan funka.

Sedan när jag är mitt uppe i att låtsas som ingenting, så inser jag hur enkelt det är. Hur enkelt det är att låtsas som ingenting. Plötsligt förstår jag varför. Jag har ju ingenting att dölja. Polisen har faktiskt inte en enda anledning till att arrestera mig. Inte ett enda gram av ängladamm i mina fickor. Inte ens en liten kalasjnikov i ryggsäcken.

Men ändå... Så rädd.

Surprise me

Jag fick just ett mail med reklam för billiga flygresor. Man kan tydligen åka till Nice för 599 :-

Det är ju riktigt billigt. Och då ingår även en överraskning. Hm, jag känner dock att en 'överraskning' kanske passar bäst när den följer med något modemagasin. Överraskningen är då oftast i form av ett läppglans. Och det är ju helt ok.

Men när det gäller resor ger ordet 'överraskning' mig istället kalla kårar. Vem vill ha överraskningar när man åker utomlands? Överraskningen kan ju istället vara att du inte får något hotell. Eller något flyg tillbaka.

- Men vart ska jag bo? Vart är mitt hotell?
- Surprise, surprise! He he. Det var fullbokat överallt. Didn't see that coming... huh? Nu blev du väl överraskad?
- Ja... I guess.

70's

Jag tycker om That '70s show.

Kitty: Red's mother is coming.
Midge: What's that pet name she has for you?
Kitty: Whore.

Leave those kids alone

Det är märkligt att det känns så fel att se sina lärare så här på sommarlovet. Naivt nog så vill man gärna tro att de inte existerar utanför terminerna. Man vill helst tro att de har gått i ide i någon grotta.

Men nej. De är mitt ibland oss.

Och sen att de dansar omkring med en drink i handen är ju en annan historia...

Get a grip

Några av anledningarna till att jag inte lyssnar på kommersiell radio:

"Let your hair down... Yeah, yeah. Let your hair down. Yeah. Let your hair down... Baby"

"Oh, it happened so fast. I love you. Yeah. I love you. Yeah, yeah. I love you. I really... Love you."

"Baby, you're everything to me. Yeah, yeah. You're everything to me. Yeah, baby. You're everything to me. Yeah."


Jag vet inte ens vart jag ska börja. Rix fm verkar hata riktiga låtskrivare. Varför vill folk inte lyssna på riktig musik? Med riktiga låttexter. Som betyder någonting. Själv älskar jag när musik betyder någonting. Det är ju det som är grejen. När Adam Lazzaras röst darrar av ångest, det är äkta känsla det.

Det enda som darrar i Rix fm är programledarens röst när han, oförmögen att stå för det han gör, tvingas presentera deras skitmusik.

BBQ



Are u kiddin' me? Vem i helvete heller bensin på grillen för att "få fart på lågorna"? Alltså jag bara undrar...

- Fan, vi har slut på tändvätska! Äh, vafan, jag tar bensin. Det är ju ungefär samma sak.
- Ska du verkligen ta bensin? Det kan ju vara lite farligt...
- He he he. Inget att oroa sig för! Jag har sett Jamie Oliver göra så hela tiden! Lita på mig.

Ja, och resten är ju historia.

Lights out

Scrubs är genialt. Så genialt. Har just kollat på Scrubs marathon. Jag är nöjd.

Dr. Cox: Shower shorts, newbie?
J.D.: For the man who has nothing to hide, but still wants to.

Name tags

På de flesta butiker bär personalen namnbrickor. Det är intressant. För egentligen, EGENTLIGEN, så har du ingen nytta av dem. Du får ändå inte använda deras namn. Eller ja, du får ju. Men du skulle uppfattas som väldigt underlig.

För really... Hur skulle det se ut?

Jag:
Du, Anders! Vart har ni köttfärsen?
(Anders ser mycket rädd ut. Pekar dock mot köttfärsen)

Kassörska: Var det bra så?
Jag: Ja, Ebba. Jag ska nog inte ha något mer idag.
Ebba: Eh... Det blir 156,50 :-

Min vän jobbar på en mataffär, och jag skummade igenom hennes anställningspapper. Där stod det att namnbrickorna var av yttersta vikt. Det skapar tydligen en familjär och personlig atmosfär. Även praktikanterna ska bära skylten "praktikant".

Ja, inget utstrålar ju 'familj' så som ordet 'praktikant'.

Working girl

Just det. Jag arbetade ju hårt idag. Våran arbetsledare är sjuk denna vecka. Så det är bara jag och min medarbetare. Man får göra vad man vill alltså.

Jag läste en bok och bättrade på min solbränna. Och det får jag betalt för. Skitlön i och för sig...

Men tills att jag hittar någon som betalar mig bättre för att sola så får jag ha kvar det här jobbet.

Hehe.

On the bus home

Idag, efter en tuff arbetsdag (mer om det senare) så åkte jag bussen hem som vanligt. Och norskarna var överallt. Det är nog mest synd om busschauffören egentligen. Det är han som får ta smällan så att säga.

Han stannade vid en busshållsplats. Han suckade lätt. 10-20 högljudda fotbollsnorskar skulle kliva på. Men problemen var större än så. Det var inte bara högljudda norskar. Det var vilsna norskar.

De ville alltså bli försedda med direktiv av busschauffören. Vart skulle de egentligen? Vart gick den här bussen? I vilket land befann de sig?

Ja, och språket blev då ett problem. Norskarna ställde uppenbarligen frågor i ett rasande tempo. Men busschauffören förstod inte. Vilket är förståeligt. De pratade norska och de pratade väldigt fort. Busschauffören tittade hoppfullt bak i bussen, kanske fanns där en tolk? Men nej. He was on his own. De frustrerade norskarna började då istället gestikulera vilt. Charader? Hm... Det ser ut som att han försöker göra en palm... och en krans.

Aha! Nu gick det upp för chauffören. De ville till Palmcrantzskolan.

Men nej. Den här bussen gick ju inte dit.

Ut ur mitt kök

Gordon Ramsay. Kökets skräck. De blivande kockarnas mardröm. Jag förstår dem.



Skulle du vilja steka ägg med de där ögonen på dig?

Även han är på väg...



Lasse, Lasse, Lasse... Winnerbäck så klart. Han är djup den mannen. Se in i hans ögon. Allt han har varit med om. Ledsen som en liten hundvalp. Men ändå hoppfull. Det är som han vill säga, kanske till och med viska, "Kom ihåg mig då..."

Ja, Lars, vi kommer att komma ihåg dig. Speciellt när vi ser dig på Yran. Ni läste rätt. Han är på väg hit. Tillsammans med Håkan. Årets yra håller hög klass med andra ord.

Jag är förväntansfull.

Han är på väg...


Håkan Hellström, 31 år. Skriker ut sin tonårsångest.

Du kanske inte ser det uppenbara problemet. Men det skulle du förmodligen göra om han var på väg hem till dig just nu. Ja, han är på väg hit. Inte just till mig, tack och lov, men till Östersund. Han ska förgylla Storsjöyran med sin närvaro. Igen. Det är som om vi inte kan få nog av honom häromkring.


Östersundsbor konverserar:

- Ska du på Yran?
- Va? Du menar väl Håkans konsert?
- Nej. Yran... Det är en festival. Flera artister.
- Jaha. Jag brukar bara se Håkan.
- Mm. Jag med.

Kids, got to love them...?

Jag arbetar med djur. Och djur lockar till sig barn. Så man kan säga att jag arbetar med barn. Hur fan hände det? Jag tycker inte om barn.

Barn förstår ingenting. Barn är för det mesta smått sadistiska. Mina dagar går för det mesta ut på att säga saker som:

"Nej, kaninen vill inte ha pinnen i ögat."
"Killingen tycker inte om när du slår den. Eller jagar den."
"Grisarna blir ledsna när du kastar stenar på dom."

Ibland måste jag prata lite casual med barnen. Small talk. Exempel:

Barn 1: Veeeet duuuu? Vi har faktiskt en kanin hemma. Den heter Mozart. Och den bits!
Jag: Nae, vad säger du? Är det sant?
Barn 2: Det var väl inget! Jag har faktiskt en egen katt. Och en gång... en gång... Då rev den mig. Jättehårt!
Jag: Men oj. Vilken dum kisse.

Härliga tider, härliga tider.




No celebration for you

'All ev. uppvaktning på min födelsedag undanbedes.'


Vad för slags personer är det som sätter in dessa notiser i tidningen? Varför vill man inte bli uppvaktad? Ok, det kanske inte är så roligt att bli påmind om att man blir äldre. Men really, hur mycket uppvaktning hade de räknat med? "Bäst jag skyndar mig att sätta in en notis, annars står dom väl här på gården med presenter, tårta, mat, hög musik, ballonger, festsällskap och gud vet vad! Och näe, jag orkar inte med det i år igen."

Vem förväntar sig den sortens firande egentligen? Och ifall de inte är ett storslaget firande som förväntas, varför ska man då undanbe den? "Hoppas ingen jävel skickar ett grattiskort. Det är väl lika bra att sätta in en upplysning i tidningen, så att man slipper det."

Ibland är man dock bortrest. Då förstår jag att man undanber firandet. Men ja. Annars? Jag får dock en känsla av att vissa bara vill ha uppmärksamhet med dessa notiser. Påminna om att de fyller år snart. Låstsas bli arga när vännerna dyker upp med en liten tårta. "Men hörrni, såg ni inte tidningen? Jag vill ju inte ha någon uppvaktning."  Sedan ler personen i fråga, och suckar lite lätt och tar emot tårtan.

Den andra gruppen av människor som sätter in den här typen av notis i tidningen känns mer skrämmande. De som faktiskt blir arga om man råkar uppvakta dem. Om man råkar missa annonsen i tidningen, och skickar försynt ett litet kort.

Då brakar helvetet lös
.

Östersund är nu mer en norsk stad

Norrmän, norrmän. Överallt. Mest i affärer dock. De stackarna är chockade över hur billigt allt är. Så, de handlar och handlar.

Idag såg jag en norrman som hade köpt ett helt rullband fullt med matvaror. När betalningen skulle ske räcker han fram en 20-lapp. Awkward. Come on, det är billigt, men inte billigt?

Annars köper de mest Red bull. Det är en intressant observation jag har gjort. De dricker det som om det vore vatten. Jag iakttog två norska fotbollsungdomar som köpte ett 6-pack Red bull var. Och det var förmodligen bara för att ta sig genom kvällen. I morgon vid öppningsdags står de nog där igen. Hängandes på låset. Törstandes efter Red bull.

Som små rävar.