Goodbye sky harbour

Jag vaknar med hjärtklappning. Jag fryser alldeles för mycket. Det är kolsvart. Jag vet inte var jag är. Vet inte vad klockan är. Vet inte vilken dag det är. Famlar efter mobilen. Har kramp i mina armar. Huvudvärken hotar att förtära mig. Hittar mobilen. Har för många missade samtal, för många sms. Inser att klockan är alldeles för mycket.

Jag hatar när min powernap blir fyra timmar lång.

I smell cigarettes on your breath

Jag lovade ju mig själv att sluta vara anti mot saker utan anledning. Facebook har varit en sak som jag har hatat. Men nu tänkte jag att jag skulle ge det en chans. Så att jag kan få en anledning att hata det.

Jag har just nu 5 st vänner på Facebook. Jag har skickat en vänförfrågan till Maja. Hon accepterade inte. Inte ens när jag skrev ett hotmeddelande på msn.

Allt är tråkigt. Jag sitter och stirrar på min presentation. Jag hatar Facebook.

På riktigt den här gången.

Done with wishing

Jag har blivit utmanad av Erik. Och eftersom jag inte har så mycket annat för mig just nu, så tänker jag anta den utmaningen.


Fem saker i frysen:
Eftersom jag fortfarande bor hemma, så är det inte jag som är in charge of det som ska handlas. Därför speglar inte frysens innehåll mig på något sätt alls. Eller ja, möjligtvis glassen då. Bara jag som äter glass. Men i alla fall. Om jag nu hade en egen frys skulle den innehålla: Glass och en massa färdigmat.

Fem saker i garderoben:
Mest kläder om jag ska vara ärlig. Shocker.

Fem saker i bilen:
Jag har ju ingen egen bil. Men om jag nu hade det skulle jag förmodligen ha min pingvin i den. Pingvinen som var min körkortspresent från Maja. Utöver det skulle jag nog ha en extra förare i bilen. Jag är nämligen inte så stabil när det kommer till bilkörning. Mer då? Jag vet inte. Vad brukar man ha i bilen? Körkort? Bilnycklar? Mobiltelefon?

Fem saker i handväskan:
I min väska har jag just nu: En tröja. Två böcker. (Selected Tales - Edgar Allan Poe och High Fidelity - Nick Hornby) Haha. Jag är så pretentiös (Inte med flit dock). Ja, sedan har jag även en kalender och en miniräknare där.


För övrigt så hatar jag utmaningar. Jag tänker inte skicka denna vidare.


Lyrical lies

Jag håller på att städa. Och jag avskyr dessa papper. Papper som jag vill slänga, men som jag måste ha kvar. Viktiga papper som jag inte vet vad de ska användas till.

Det är papper från CSN. Beloppsplaner. Det är årsredovisningar från mitt konto. Det är garantier från mp3-spelare som jag inte längre äger. Det är kvitton från uthämtade paket som jag inte kommer ihåg vad de innehöll. Lönespecifikationer från jobb som jag har slutat.

Det enda jag vet är att i samma sekund som dessa papper slängs kommer jag att behöva dem. Därför har jag nu samlat alla dessa papper i en pärm som jag kort och gott har döpt till:

"Papper som är viktiga men jag vet inte varför."

Redemption

Idag när jag läste Majas blogg började jag att skratta. Det är det här inlägget jag syftar på.

Det är så sjukt roligt. För det hon skriver är helt sant. Av någon anledning så har våran klass väldigt många lektioner uppe på VTC. Bland folket som går fordonsprogrammet. I deras garage typ. Inte så nice.

Jag känner inte att jag passar in där. Det känns alltid lika fel när jag går dit, och de där personerna står där. Personerna som har reflexbyxor sponsrade av Vägverket. De spottar tuggtobak. De ger mig blickar.

I alla fall. Vi fann ett papper i korridoren. Det var en uppsats skriven av en elev. En uppsats som var bedömd och tillbakalämnad. Inte för att man ska ha fördomar, men om jag nu hade det, så var alla de fördomarna sammanbundna i detta papper.

Utdrag ur uppsatsen:

"och de gikk för att få sörvis när dom sen komtilbaks för att ge den till han och sen gikk dom tilbaks igän för att dom skulle hemm igän..."

Och så fortsätter det. Två sidor av denna litterära kvalitet. Det var i alla fall en novell. Författaren till denna ansåg tydligen att punkter och versaler är överskattat. Stavning och sammanhang är tydligen också saker man kan klara sig utan.

Det var ganska underhållande att läsa. Märk väl att personen som hade skrivit denna var en gymnasieelev. Lärarens kommentar var i alla fall i stil med: "Jättebra uppsats! Spännande. Men tänk på att använda stor bokstav."

Haha, ja. Vad ska man säga?

Silent movies

Scenario:

Jag står vid ett övergångsställe. Vid den där sorten då man måste trycka på en knapp för att det ska bli grönt. En person till ansluter. Trycker på knappen.

Och det är där jag blir upprörd. Varför trycka på knappen? Som om jag inte redan har gjort det? Nej, det har jag förmodligen inte. "Jahaa, så det är där man ska trycka? Tur att du kom, annars hade jag nog stått här hela dagen."

Vi står sedan där och väntar. Tystnad. En tredje person dyker upp. Och gör vad? Trycker på knappen så klart. Person nr 2 försöker fånga min blick. Person nr 2 vill himla med ögonen åt den tredje personen. Ge mig den där "guud, vad dum han är, som om vi inte redan har tryckt på knappen"-blicken. Person nr 2 vill att vi ska ha en tyst konversation. En konversation där vi dumförklarar person nr 3. Men jag tänker inte vara med. Jag vänder bort blicken. Ser oförstående ut. Har en tyst konversation med mig själv istället.

Ni är båda lika dumma.


Tune in on me

Av en slump kom jag över en Youtube-länk. Och med slump menar jag att någon skickade den till mig. Anyhow. Det var någon slags fjortisvideo. Ni vet, random fjortisars pose-bilder ihopklippta lite snyggt. Snygga effekter gjorda i Windows Movie Maker. Denna video var dock inte en diss mot fjortisar eftersom den var gjord av fjortisarna själva. Så det var snarare en video med... öh... minnen för dom. (Åh, minns du när vi posade inne i ditt badrum? Ååh! Och kolla här! Här är vi inne i mitt badrum! Det var tider det)

Anyway. Till saken hör att mitt ljudsystem till datorn är fucked up, och sänder ut ljud som skär i öronen. Så jag har för det mesta högtalarna avstängda. Men jag skruvar på dom när det är något speciellt som ska höras. Som nu. Jag ville höra vad som ackompanjerade fjortisparaden. Vrider alltså på. Lyssnar. Blir förvånad? Imponerad?

Det är jättebra musik som hörs. Det är Alesana. Hm, tänker jag. Säga vad man vill om de här fjortisarna men bra musiksmak har dom allt! Jag sitter och förundras. Tänker att de här fjortisarna är nog inte så fjortisaktiga ändå. Jag lutar mig tillbaka. Ser dessa badrumsposande människor i ett nytt ljus.

Jag inser då att mitt Winamp är uppe. Det är jag som spelar Alesana. Jag stänger av Winamp. Ur högtalarna hörs nu videons rätta musik:

Byz - Karatefylla


Och världen är rättvänd igen.

Folie a deux





Jag räknar ner dagarna till den 3:e november. Jag är så exalterad att jag kommer att falla ihop snart.

Oh, denna lycka.

Thinking, that's all

Idag hatar jag allt.

Mest mig själv.

I'm sorry that I'm such a mess

Av någon märklig anledning har jag varit sjukt anti mot Jimmy Eat Worlds "nya" skiva 'Chase this light'. Jag har haft skivan  på min dator i ett halvår, och vägrat lyssna på den. Varför? Don't know. Det är lite så jag är. Jag är anti mot saker utan någon direkt anledning. (Jag ska nog sluta med det)

I alla fall. Eftersom det ryms så galet mycket musik i min nya mp3, så la jag in skivan där. Tänkte att den kunde ligga där. Och ifall jag någon gång (I en avlägsen framtid) skulle känna för att lyssna på den, så kunde jag göra det.

Igår inträffade den avlägsna framtiden. Jag gick och gick, i den fantastiska hösten, och lyssnade ifrån första låten till den sista. Som att läsa en bok från pärm till pärm. Och vad kan jag säga? Jag älskade den. Den var fantastitsk.

Den är från och med nu mitt soundtrack till hösten.

Alla bra idéer är redan tagna

Konversation från dagen:

Robin: Tänk om man kunde hyra böcker...
[paus]
Robin: Typ som Videoteket... Fast med böcker.
Vi: Ah... Du menar som typ ett... Bibliotek?
Robin: ...fan.

Ominous

I går for vi ut till landet. Och med vi menar jag; jag och min ångest. Jag har aldrig kört så långt själv. Det var skrämmande. Speciellt eftersom en husbil förföljde mig i två mil. Den låg klistrad vid min bakruta. Detta var intressant, eftersom jag körde i 110. Och husbilar får väl bara köra i 80? Rätta mig gärna om jag har fel. Vilket jag förmodligen har. Ett under att jag inte kuggade på teoriprovet.

Just denna totala arrogans gentemot hastighetsbegränsningen skrämde mig. Denna bil skydde tydligen inga medel för att förfölja mig. Det hela började bli obehagligt likt en car chase.

Vi tyckte inte om detta. (Again: Jag och min ångest) Men vi stod ut. Till slut svängde jag av. Jag var ju på väg till landet. Husbilen följde inte efter. Jag andades ut, och drog in doften av gödsel. Jag var äntligen på rätt spår.

När jag väl hade tagit mig fram till den lilla, lilla landsväg som gick till min slutdestination var jag helt lugn. Vägen som jag hade åkt hundratals gånger. Kanske tusentals? Jag mötte en bil. Blev en aning förvånad. Mötande trafik är inte så vanligt förekommande däromkring. Det var en ung kille som körde. Jag undrade frånvarande om han tänkte vinka. På landet vinkar alla till varandra. Men han vinkade inte. Han var uppenbarligen inte från trakten. Jag följde vägens sista, överdrivet, skarpa kurva. Och där var det.

Jag var framme.


The lockdown denial

Septembernatten är kylig.

Jag åker ut till landet imorgon. Jag ska andas lite frisk luft. Samla mina tankar. Catch up on my reading.

Ser fram emot det.

Famous last words

Vi ska spela in vinjetten till vår dokumentär. Ledmotivet från 'Rederiet' är inblandat. Behöver jag säga mer?

Det kan ju inte bli annat än lyckat.



Uno och Joker håller med.

Rotation

Hej hallå. Jag kollar på "Vem kan slå Filip och Fredrik".

Kul kul. Fredrik Wikingsson äger. Han är fantastisk. Dock så hatar jag Filip Hammar. Han är tråkig och taktlös. Synd att Fredrik alltid måste släpa på honom.































Som här. Fredrik minglar runt och konverserar förmodligen bara om sofistikerade saker. Och i bakgrunden ser vi Filip, som förmodligen inte konverserar alls. Så otrevlig som han är. Han undrar bara om det är han som blir fotad. Men tyvärr, Filip, du förstör Fredriks vimmelbild. Get out.

Killing yourself to live


Den här boken äger. Killen är ett geni för fan. Läs, läs, läs!







Die Verwandlung

Igår läste jag 'Förvandligen' av Franz Kafka. Det var hemskt. Den var så sjukt sorglig. Efter att jag hade läst ut boken kändes det som att någon hade slitit ut min själ och rivit den på ett rivjärn. Och gratinerat en lasagne med mina sargade själfragment.

Ok, kanske inte riktigt. Men nästan.

Sad.

I suppose

Ok. Mitt förra inlägg lät gnälligt. Det finns ju dom som faktiskt har riktiga jobb och har längre arbetsdagar än mina skoldagar. Men jag går gymnasiet. Jag är inte redo för arbetsdagar.

Och saken är den, att när jag har gått 2 km hem i regnet, och klockan är alldeles för mycket, då har jag en massa pluggande att göra.

Därav gnället.

Lost

Min plan angående mitt sista gymnasieår har gått åt helvete. Planen i all sin enkelhet var att glida omkring och chilla. Planen skapades innan jag såg mitt schema.

Jag slutar 16.30 varje dag. Nej just ja. På fredagar är det lite helglyx, så då slutar vi 16.00. Då kanske ni tror att vi har en massa sovmornar istället? Nej, ni kommer att få se mig på skolan i gryningen.


Ny plan: Ta vara på den lilla sömnen du får.

Sleep tight




Idag var jag på biblioteket. Jag sökte böcker skrivna av denna man. Jag blev hänvisad till källaren.

Fail.

So little time, so much to do

Jag är trött och slut. Vill bara sova. Har alldeles för mycket att göra, och alldeles för lite tid att sova.

Och så råkade jag lova Maria att jag skulle träna med henne imorgon. I gryningen.

Woops.

Every day is monday

Dagen, och filosofin inleddes med vår lärares väldigt seriösa ord:

Jag är filosofi.

Hm, vad svarar man på det?



The signal

Min blogg verkar fungera igen. Det har inte gått att logga in. Därav min frånvaro.

I alla fall. Jag måste tipsa om en film. Nämligen: 'The Signal'. Ni måste se den! Den är så sjukt jävla bra.

Haha. Nej, det är den faktiskt inte. Om jag ska vara ärlig så är det faktiskt den sämsta film jag någonsin har sett. Jag lyckades genomlida 40 minuter av den. Sen var det nog. Handling? En mystisk "signal" som finns i TV-apparater och telefoner "smittar" folk, så att de blir galna och börjar mörda varandra.

Ganska förutsägbart alltså. Börjar vi inte bli less på skräckfilmer som är baserade på saker som smittar? I 'I am legend' är det någon form av rabies som gäller. Akta dig för att bli biten. I 'REC' är det samma princip. Folk bits. Du får rabies. I 'The happening' är det en luftburen smitta som gör dig självmordsbenägen. Eh, andas inte in luften liksom.

Alla dessa filmer är näst intill likadana. Samma intriger. Vem är smittad? Vem är inte smittad? Vem kommer att överleva? Vem kommer inte att överleva?

Men i alla fall. 'The Signal' är i alla fall den sämsta filmen i denna kategori. Ja, i alla kategorier faktiskt. Jag lånade filmen av Trace & Rob, som tydligen straffade mig för att jag hade rekommenderat filmen 'REC' till dem. De hatade tydligen den filmen. (Kanske för att den var på spanska?)

Men 'REC' är en bra film. Så jag tycker att det var ett orättvist straff. Så ifall det står mellan 'REC' och 'The Signal'; Välj inte 'The Signal'. Ni ska aldrig välja 'The Signal'. Inte ens om valet är mellan denna film och TV-shop.

Ok. Varför var den dålig? Jag vet inte ens vart jag ska börja. Den hade för det första ett mystiskt kapitelsystem som i normalt fall återfinns i böcker. Alltså inte på vita duken. Det skulle dock kunna ha blivit en trevlig effekt, om effekten hade använts på en bra film. Senare då? Kvalitén på filmningen var under all kritik. Gissar att det var filmat med en hobbykamera. Och då inte för att skapa en häftig dogmaeffekt, utan förmodligen för att budgeten inte tillät ordentlig utrustning. Sedan så är det en följd av väldigt märkliga händelser i denna film. Och inte 'märkliga' på ett bra sätt. Utan på ett väldigt disturbing sätt. Och då menar jag inte heller 'disturbing' på ett nytänkande, coolt avantgarde-sätt. Utan på ett väldigt tråkigt, jävligt underligt sätt.

That's all. Mitt råd: Se aldrig filmen. Att stirra in i en vägg i en och halv timme är mer givande.