Julklappar och så

Jag var och handlade julklappar i dag. Det var traumatiskt, som sig bör. Det värsta jag har varit med om inom detta tvivelaktiga nöje skedde dock inne i en speciell butik. Jag kan tyvärr inte nämna vilken butik det var, då det var en julklapp till en person som läser den här bloggen, och butiken avslöjar ganska mycket vad julklappen var.

Hur som helst. Så fort jag stiger in hälsar två butiksbiträden på mig ifrån kassan. Hej hej. Jag är tankspridd och hälsar inte på en gång, men tittar sedan åt deras håll och ser att de väntar på ögonkontakt. De får den. Tyvärr.

Jag ställer mig vid hyllorna där varorna är fint uppradade. Jag vet ungefär vad jag vill ha, men tittar runt lite. Det hinner gå en hundradels, nej en tusendels, sekund innan en av biträdena är framme vid mig. Behöver du hjälp? Nej, det behöver jag inte. Jag tackar artigt nej. Det ser ut som att hon förstår vad jag säger, men jag blir snart varse om att den här kvinnan är komplett galen.

Hon börjar att demonstrerar exakt ALLT som finns i butiken. Jag börjar fnissa lite för att situationen är så absurd. Efter varje demonstration avslutar hon med: "Ska vi säga så? Ska vi ta den?". I början var det lätt att säga nej, men det hela blir mer och mer obehagligt. Jag vänder mig bort ifrån henne för att vänligt visa att jag vill titta själv. Det hjälper inte. Hon står kvar. Bredvid mig. Smyger sig närmare till och med. Jag böjer mig ner och tar upp en sak som jag faktiskt vill köpa. "JAHA, men om du vill ha den där så vet jag en jättebra sak du kan köpa!" Hon drar iväg mig därifrån. Vi kommer till en annan avdelning. En avdelning där jag inte har råd med någonting alls. Hon trycker en presentförpackning i mina händer. Förklarar vad som finns i. Massor av saker, men inte den saken jag ville köpa, konstigt nog.

Jag inser att jag kommer vara tvungen att KÖPA mig ur den här situationen. Jag får helt enkelt köpa vad hon än ger mig. Då får jag åtminstone lämna butiken, hoppas jag? Hon föser mig till kassan. Jag har den löjligt dyra presentförpackningen i handen. Hennes kollega står i kassan och hon själv försvinner in på lagret. Jag ser min chans. Jag ställer ner presentförpackningen och SMYGER tillbaka till hyllorna. Tänker att jag äntligen ska få handla det jag kom för. Jag är precis på väg att sträcka mig efter den specifika saken när jag avbryts av en välbekant röst:

"Jaså, du fortsätter att kolla? Ja, men då vet jag vad du kan..."

ARRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRGH

Sedan gick jag under. Jag förintades. Blev till en liten hög av förakt. Jag ligger kvar på butiksgolvet faktiskt.

Kommentarer
Postat av: F R I D A M

Intresserad av att vara med i veckans blogg? :) Vad har du att förlora?



Kram, Frida M

Postat av: Madelene

vilken fin blogg du har!

2009-12-17 @ 13:46:47
URL: http://mlundqvist.blogg.se/
Postat av: KATTEN

HAHA.



Det bästa med allt det här är dock inte berättelsen, inte ens att du demonstrativt vände dig bort, utan att personerna som kommenterar inlägget inte över huvud taget kommenterar det hela. NI, F R I D A M & Madelene, är skälet till varför expediten gör som hon gör. Det är på grund av er som den här världen är sjukt obehaglig att vistas i.



Jag föraktar dock nästan Madelene mer än FRIDA, då den senare i alla fall erkänner att hon är för upptagen med sin egen person för att ens tänka över att läsa inlägget i fråga.

2009-12-17 @ 16:12:20
Postat av: Louise

HAHAHAHAHA din stackare!

2009-12-17 @ 22:47:01
URL: http://lphant.blogg.se/
Postat av: trace

haha, jag har alltid undrat om personalens uppgift är att skrämma bort kunderna? För de gör ofta det.

2009-12-17 @ 23:35:52
URL: http://dramaticplans.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback