Sellout

Fotoböcker är en fantastisk idé. Som ett fotoalbum fast lite bättre. Jag har ungefär 20 000 bilder på min dator, och jag ska välja ut de bästa till en fotobok. Det kommer att bli awesome.

Scrapbooking i all ära, men alla vet att jag inte har något tålamod. Alla vet att jag inte kan klistra med saker. Alla vet att ingenting sådant jag gör blir fint. En fotobok är allt jag behöver.

Hur som helst, man laddar ner ett program, man väljer ut sina finaste bilder och sätter ihop det på ett kreativt och fint sätt. Svårare än så är det inte. Awesome, awesome, awesome.

 

 

 

Kom lilla fotobok.


I'd spend all night losing sleep

Jag har SPRUNGIT genom Norrköpingsnatten. Jag kan varken sova, äta eller koncentrera mig. Jag är så uppe i varv att jag vet inte vart jag ska ta vägen.

Nåväl. Jag tänker inte gå in djupare på vad allt det handlar om. Inte just nu i alla fall. Jag har länge tänkt att skriva ett inlägg dedikerat till mina finaste vänner. Jag tänker göra det nu. Det förtjänar ni.

Helt plötsligt känns det som att jag har vunnit en Oscar och att jag inte får glömma att tacka någon. Vad löjligt det blev helt plötsligt. Fan. Ska jag? Ska jag skriva det här? Ok, jag kör det kortfattat då. Jag älskar er alla i alla fall.

Tracy
Vi har känt varandra i 14 år. Vi är extremt lika varandra, och vi har väldigt, väldigt många fina och galna minnen tillsammans. Du är fantastisk.

Maja
Maja, du är nog den enda som helt och hållet står ut med mig, med allt vad det innebär. Mitt temperament, min paranoia, mina obsessions, mina tvångstankar, ja allt. Jag är väldigt tacksam för det. Väldigt. Jag saknar dig hela tiden.

Maria
En av de saker som jag saknar mest med gymnasiet är att släpa mig upp i gryningen för att gå på gymmet med dig. Det trodde du inte va? Nej, men seriöst. Det var väldigt skönt att få börja dagen med att prata igenom allt viktigt (och oviktigt för den delen också) med dig. Jag saknar våra utekvällar. Jag saknar våra filosofilektioner. Jag saknar marathonsittningarna i matsalen.

Louise
Förmodligen den mest kreativa människa som jag känner. Jag saknar att höra dig gå upp i falsett så fort du pratar om någonting du tycker om. Det är underbart med en människa som brinner för så mycket. Musik, film, projekt... Allt. Det var mycket fint. Du är jävligt udda, och det saknar jag.

Cecilia
Min lilla humla! Våra glory days var under vintern 2008. Det hände så mycket galet då att jag knappt minns hälften. Du är fin och jag saknar dig väldigt mycket.

Jag saknar för övrigt Robin och Angelica också. Mycket. Ni är speciella.

Varför då detta sentimentala trams, undrar ni givetvis. Jag vill bara upplysa er om det här, för det är jobbigt att ha flyttat så långt bort. Det är fan jävligt jobbigt.

Jag tycker att det här var ett viktigt inlägg att skriva. Jag var tvungen att skriva det.

Tell them who your hands were made for

Septembernatten är ljummen och mycket fin. Man kan gå utan jacka faktiskt.

Cecilia pikade lite i sin blogg om att hon vill att hennes vänner som har flyttat ska skriva om vad de gör och vad de äter and so on. Vardagssaker helt enkelt. Jag tänker därför ägna hela detta inlägg åt att återge min fattiga vardag.

Fredag:

Fredagen började egentligen sent på torsdagen, då jag satt uppe och skrev på mitt reportage. Vid halv tre var jag klar, och kunde således gå och lägga mig. I dag var jag egentligen ledig, men var ändå tvungen att kämpa mig upp vid elva, då vår projektgrupp hade arrangerat att mötas vid tolv. Ett kort och intensivt möte senare drog jag en vända förbi Åhléns då jag behövde en svart kjol.

Jag kom sedan hem, och såg att jag hade fått mitt lönebesked från mitt sommarjobb. Gott så, men tyvärr hade de inte satt in några pengar på mitt konto. Kul!!! Jag fick sedan ett telefonsamtal och ett erbjudande om att åka och köra gokart. Ja, varför inte? Spontant och fint. Det var sanslöst roligt, även om jag var sämst och kom sist.

Jag släpptes återigen av hemma, och funderade på vart jag skulle ta vägen för kvällen. Vi har långhelg, och de flesta har därför tagit chansen att åka hem-hem. Kul!!! Hur som helst. Jag och Lotta drog till Trappan för lite pizza och cider. Gott.

Slut på dagen.

Jag har för övrigt inte glömt att jag har lovat att fota allt häromkring och lägga upp bilder. Saken är bara den att jag festade bort min kamera förra helgen. Nej, det gjorde jag givetvis inte. Men det var inte långt ifrån. Den ligger i alla fall hemma hos några klasskamrater. Den är dock snart back on track, oroa er inte.

I övrigt?
Mina fina östersundsvänner ska tydligen dra till England om några veckor för att spela in en konstfilm. Spontant känner jag att de kan spela in sin freakin' film här i Norrköping. Det funkar väl? Louise? (Jag antar att det är Louise som är in charge of konstprojektet)

Nåväl.

Det var väl allt.

Ok, jag ska aldrig mer skriva någonting så här tråkigt. Förlåt Cecilia, men jag tror inte att någon vill läsa det här. Jag vill inte ens läsa det. Seriously.

Woopa

Jag har verkligen inte tid med det här, men jag måste bara få ur mig detta:

Helikopterrånet
Det här är ju helt hysteriskt. Alltså, de stjäler en helikopter och flyger med den till en värdedepå, landar på taket, krossar fönstren, firar sig ner, lägger vantarna på säckarna med dollartecken på, hissar upp sig i helikoptern igen, och flyger helt sonika i väg. HAHAHAHA. Det här är ju freakin' BJÖRNLIGAN som ligger bakom. Underbart.


I övrigt är det givetvis en mycket beklaglig händelse.

Go go go go go go

Hej vänner.

Jag har dåligt samvete för att jag bloggar dåligt. Jag har en helvetisk vecka just nu, så ni får helt enkelt hålla till godo.

Just nu:

- Skriva helvetesreportaget.
- Skriva artikel. (Ops, redan gjort! Cred till mig för fan.)
- Översätta nämnda artikel till engelska. (Inte gjort. Du suger för fan, Therese!)
- Göra något slags bildspel. Tydligt budskap. Måste använda Photoshop. (Kreativitet?)
- Göra projekt. Träffa projektgruppen på fredag. Skriva synopsis.
- Måste. Köpa. Biljetter. Till. Sittning. Glöm. För. Helvete. Inte.
- Öh? Fritid?

Jag borde verkligen sova nu. Verkligen.

One foot in your bedroom, and one foot out the door

Hej!

Jag är sämst på att blogga, men jag tror att det tillhör studentlivet litegrann. Jag har nämligen märkt att
Tracy också uppdaterar dåligt nuförtiden. Det förvånar mig lite, då hon brukar blogga väldigt frekvent i vanliga fall.

Nåväl. Jag tar mig tid för detta. I dag hände en lustig sak. Vi skulle träffa läraren som ska vara vår projekthandledare de närmaste veckorna, och hon sa att det inte hördes att jag kom från Östersund! Alltså, hon blev förvånad över att jag kom ifrån Norrland. Det här gjorde ont. Har jag redan gått miste om min fina norrländska dialekt? Redan anpassat mig till östgötskan? (Förresten, visst är det den dialekten som Ernest Kirchsteiger pratar? Tänker typ alltid på honom när jag pratar med någon här nere.)

Ja, jag blev i alla fall lite ledsen. Jag sa sedan att det nog beror på att jag har anpassat mig snabbt till den nya dialekten. Då sa hon att min norrländska kom tillbaka. Underbart.

Min kamera är för övrigt inte jättehäftig. Den samarbetar sällan med mig nuförtiden, och jag har därför fotat äckligt lite. Jag ska bättra mig. Kameran ska också bättra sig. Bra.




Här är jag på München-Hoben i Linköping. Jag var sliten. Sliten med stort S. Det läskiga Kabbalah-armbandet är för övrigt bara min namnbricka. Lustig nog är det här typ den enda bild som togs under kvällen med min kamera. Eller förresten, jag filmade också en trettio sekunderssekvens när Slagsmålsklubben spelade. Ingen vet varför.




En liten sneak-peak från mitt rum. Wall-of-art. Ni får mer bilder när jag har fått ordning på resten.


Anyway. Bloggen ska bli bättre. Jag ska bli bättre. Livet ska bli bättre.
Med det sagt - God natt.

Clandestine

Jag har sjunkit till en ny lägsta nivå. Jag har börjat att titta på Idol. Jag har inte följt Idol sedan 2004-2005 och jag har således varit utfryst ur alla konversationer rörande detta program de senaste åren. Detta kanske låter som en positiv sak, vilket det också var - till en början.

Senare insåg jag dock att Idol var ett samtalsämne som aldrig tog slut, och det blir efter ett tag ganska jobbigt att aldrig kunna delta i dessa konversationer. Jag gillar inte Idol. Jag gillar inte konceptet. Jag gillade det när jag var 15 år och tyckte att Jens Pääjärvi var awesome. Och Sebastian var rockig och cool. Och Agnes hade ett utseende som var to die for. Hur som helst, jag blev äldre och mitt Idolintresse dog ut. Men nu har jag tagit upp det igen. Idol 09. Mitt Idolår. Det här är året då jag ska dra Idolreferenser tills folk lämnar rummet. Året då jag ska citera Laila Bagge tills folk ber mig att sluta - för att sedan fortsätta lite till. Året då jag ska skicka videolänkar med auditions till folk tills de blockar mig på MSN. Året då jag ska organisera Idolkvällar som är så obehagligt välplanerade att folk inte vill komma. Året då jag ska köpa biljetter till le grande finále i Globen och tälta tre dagar utanför för att försäkra mig om en plats längst fram så att snygg-Jakob kan se mitt plakat som i ärlighetens namn är ganska obehagligt och stalker:ish.

Eller va? Helt ärligt ser jag Idol för att det är ganska underhållande. Och ja, jag vill hänga med någorlunda i samtalen, om inte annat för att dissa spektaklet. Det är roligare att dissa saker när man är insatt.

I övrigt hatar jag bloggar och hemsidor som innehåller musik. Alltså, när man går in på sidan så börjar det AUTOMATISKT att pumpa någon jävla äcklig techno ur min dators högtalare. Är ni dumma i huvudet? Ingen tycker om det här. Ingen! Ingen vill överraskas på det där sättet. Det spelar ingen roll om ni just serverade mig världshistoriens bästa låt, det kommer ändå alltid att vara låten som fick mig att sätta kaffet i halsen, och jag hatar därför låthelvetet i fråga. Det är heller ingen slump att det i stort sett alltid är techno det handlar om. Techno är en musikgenre som måste tvingas på folk. Lite som fiskleverolja. Ingen tar det frivilligt. Ingen lyssnar på techno frivilligt.

Nåväl. I morgon är det helg och jag vet inte vad jag ska göra. Det är många som åker hem-hem så att säga, men eftersom mitt hem-hem är 80 mil bort är det ganska uteslutet. Jag antar att det blir någon form av fest. Jag är fortfarande lite sjuk men jag är ändå pepp. Det blir fint.

Sov gott mina små humlor.

I'll destroy this useless heart

Jag har lite dåligt samvete då jag inte har gjort någon seriös uppdatering här sedan jag flyttade. Alltså, där jag skriver vad som händer och så vidare. Därför kommer det här:

- Jag bor i Norrköping för tillfället.
- Jag pluggar KSM på Linköpings universitet.
- KSM står för kultur, samhälle och mediegestaltning och man får arbeta med ljud, bild, utställningar och dylikt.
- Jag har haft två veckor av nollning, eller 'Nolle-P' som det heter här.
- Detta har resulterat i att jag är sjuk, 'Nolle-sjuka' som det kallas i folkmun.
- Schemat är soft, och vi har ungefär två föreläsningar om dagen. Ibland bara en.
- Jag bor i studentkorridor och det är mysigt.
- Det är ganska varmt här nere.
- Studentkrogen heter 'Trappan' och man får en cider för en tjuga.
- Norrköping använder sig av spårvagnstrafik och det är i stort sett livsfarligt.

Ja. Det var nog allt för tillfället. Jag har tänkt att fota lite här där jag bor och lägga upp bilder. Jag måste bara köpa gardiner och sådant först. Jag ska även lägga upp lite bilder på själva staden, den är nämligen väldigt fin.

Jag trivs men jag saknar Norrland.

Puss och hej.

I've got all this ringing in my ears but none on my fingers

Vad händer med mig? Jag sitter just nu och låtsasöversätter saker till tyska. Jag skrev på en skoluppgift och refererade till böcker som hade orginaltitlar på tyska. Jag kunde givetvis inte orginaltitlarna i huvudet och tog mig därför friheten att översätta dessa själv. Problemet är att jag inte kan tyska. Alls. Är jag helt sjuk i huvudet? (Retorisk fråga)

I alla fall. Jag var alltså påväg att skicka in detta färdiga arbete till min lärare. Min universitetslärare. Sedan slår det mig att jag kanske bör kolla upp de korrekta översättningarna. Det kanske inte är helt acceptabelt att slänga sig med påhittad tyska i universitetsuppsatser? Vad tror ni?

Exempel på översättning:

"Förvandlingen"
Min översättning: Das Forwandlong
Korrekt översättning: Die Verwandlung

Note to self:
Lär dig tyska. Alternativt sluta använda fake-versionen av språket i fråga.


I övrigt är det här en dag då jag saknar Östersund. Jag läser om
Louise som ska tillverka en barkbåt. Det är en typisk Louisegrej och det gör mig glad, men samtidigt ledsen då jag saknar henne. Jag läser om drinkkvällar och fika på Tings. Jag saknar det. Jag saknar er.

(Tracy ringde för övrigt från Kalmar i dag. Ah! Det känns galet. Saknar henne sanslöst mycket.)