20

Först och främst - Angående gårdagen, tack för alla fina gratulationer via sms, Facebook och dylikt. Ni är fantastiska. Jag har givetvis invigt Systembolaget, jag köpte en fin likör och log som ett fån när killen i kassan sa grattis. Nu är det alltså fritt fram för mitt skåpsupande.

Hursomhelst. Jag funderade över bloggandet. Jag har bloggat på den här bloggen i tre år nu. Mest värdelös skit, men ibland tycker jag att jag är jätterolig. Jag har rent allmänt ett paradoxalt och ångestladdat förhållande till den här bloggen. Ibland läser jag något inlägg som är just tre år gammalt och tycker att jag är helt hysteriskt underhållande. Bara 17 år och så förbannat rolig! Ibland läser jag vilket inlägg som helst och hatar mig själv så oerhört mycket att det gör fysiskt ont. Det kan handla om värdelösa stavfel, ordval, meningsuppbyggnadar eller så är det bara ett kasst inlägg.

Innan den här bloggen existerade bloggade jag på Lunarstorm. Just det. Det var på den tiden. På Lunarstorm hette jag väldigt länge Tee_Me coolt nog. Sedan betalade jag typ tjugo spänn för att byta namn. Ja, ni hörde rätt. Jag betalade. Ens namn på Lunar var ju sååååå viktigt. Vad bytte jag till, undrar ni då. Jo, FALLACIOUS. That was my name. I versaler för övrigt. Hette man något i versaler var man lite alternativ/emo och allmänt häftig.

Jag har sparat några blogginlägg därifrån som jag ska leta fram som en liten gåva till er. Dock får det bli nästa gång jag är hemma, då jag har bytt dator ett par gånger sedan dess. Poängen är i alla fall att dessa blogginlägg inte alls var särskilt bra. Allt var skrivet hux flux i små bokstäver och det var mest bara interna skämt mellan mig och Tracy. Roligt såhär i efterhand, givetvis.

På Lunar hade man även ett Galleri. Där laddade man upp lite festbilder och bilder på Super Mario-spel. I alla fall om man var lika nördiga som jag och Tracy. Kanske inte så troligt. Jag ska även söka upp dessa bilder. Tror jag. Om jag vågar.

Nåväl. Det här var mest bara lite saker jag kom att tänka på nu. Men apropå Super Mario och nördighet, det finns faktiskt en person som har klarat ut det infernaliskt svårkonstruerade Super Mario Bros. 3. Jag har också äran att känna den här personen. Har ni frågor eller dylikt om detta kan ni vända er
hit.

Kulturstudier

I dag har jag varit på ett möte angående min framtida flytt till Vietnam. Har ni tur kanske ni får veta mer om det senare, har ni otur är jag bara borta en dag. Hehe.

Nej då. Ni kan vara lugna. Jag åker ingenstans utan att först meddela er. Det är dock min rastlöshet som förstör mig. Jag måste åka någonstans nu, helst i går. Det jag dock kan se fram emot är att jag och Tracy kommer att sippa vin på uteserveringar i Köpenhamn i vår. Det kommer att bli så fint.

Jag har för övrigt bloggat förbannat mycket på sistone. Men ni kommenterar inte. Tror ni att jag tänker fortsätta blogga ändå? Det tänker jag inte.

Nåväl. I morgon fyller jag år och den som glömmer det kan betrakta sig som död för undertecknad.

Livet: 1 - Jag: 0

Jag har inte haft pengar på väldigt länge. Jag får inte pengar från CSN förrän jag har registrerat mig på programmet för vårterminen. Det kunde jag inte göra förrän den 25:e januari. Det vill säga i dag. Jag satt därför och väntade på att klockan skulle bli tolv. Jag. Behöver. Pengar. Nu. Nu. NU.

Jag vet att jag pratade med
Erik precis efter jul och hävdade att jag aldrig kände mig fattig, trots att jag var student. Det var sant då. Jag önskar att jag inte hade sagt så. Jag retade tydligen upp ekonomiguden rätt rejält. Jag har aldrig i hela mitt liv varit så extremt fattig som jag har varit den här månaden. Nudlar och bönor. Korv och lite gammal pasta. Ketchup var för dyrt. Jag har aldrig behövt pengarna från CSN så förbannat mycket som nu. Jag trodde att de skulle komma den 18:e. Surprise! Det skulle dröja ännu en vecka. En vecka med femtio spänn på fickan. U-n-d-e-r-b-a-r-t.

Hursomhelst. Nutid. Jag satt och väntade ivrigt på att få registrera mig på programmet. Ju fortare man gjorde det desto fortare ramlar pengarna in på kontot. Jag har väntat så länge på den här dagen. På klockslaget. Jag har legat i min säng och haft ångest och våndor. Väntat i nattsvart misär. 25:e januari, kl. 00.01. Tidpunkten då allt skulle vända.

Vad möter jag?

"Studentportalen ligger nere pga nattlig backup"

Jag blir inte arg över detta. Nej. Inte alls. Jag skrattar. Ett galet skratt. Som en dåre sitter jag och ler och skrattar högt. Högre. Vägrar att bli förvånad. Skrattar som en mentalpatient.

HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA.

Glädje och tankar

Hej.

Förlåt för värdelös uppdatering. Helgen bestod av dekadens. Det var fint. I morgon ska jag på ett möte och styra upp min framtid. Det kommer att bli så braaa.

Nu: Läsa kurslitteratur tills ögonen blöder, recensera en bok och en skiva, skrapa ihop middagspengar.
Sedan: Styra upp bloggen och lite annat.

Tequila och ljusa vårnätter

Om en vecka fyller jag 20 år. Jag vet inte riktigt vad jag känner inför det. Vad har jag egentligen åstadkommit hittills i livet? Inte mycket. Jag kan dock glädja mig åt att jag kommer få köpa min egen alkohol, och då är ju resten oviktigt, inte sant?

Jag önskar mig en hatt, en diktafon och ett timglas. Inte nödvändigtvis i den ordningen. Och just ja, en tredagarsbiljett till Hultsfred.

I övrigt vrider jag mig i plågor av något som skulle kunna vara influensa. Vore det inte ironiskt ifall det är svininfluensan jag lider av? Inte bara med tanke på att den i stort sett är utdöd vid det här laget, utan också för att jag har DISSAT den som fan, och skrattat den rakt i ansiktet, för att inte nämna det faktum att jag har utmanat ödet och inte vaccinerat mig.

HAHAHAHAHAHA ÄGD!, vill jag hälsa till mig själv i så fall.

Livet, hörrni, livet!

Hej kära vänner och förlåt för hemskt dålig uppdatering.

Jag har absolut ingenting att skylla på förutom typ personlig depression. Jag är ledig fram till 27:e januari och hade storslagna planer på att återvända hem till Norrland. Det gick sådär. Januari är en hemsk, hemsk månad och jag insåg att jag absolut inte hade råd med några tågbiljetter.

I fredags köpte jag ett kompendium. Ett oumbärligt sådant inför vår nästa kurs. Ett kompendium är en samling papper. Vanligtvis kostar ett sådant runt fyrtio spänn. Helt ok. Detta gick dock på tvåhundratrettiofem (235) kronor. (!!!)

Fint. Vem behöver mat när man har ett fantastiskt kompendium? Vet ni vad jag gör när jag känner mig hungrig och inser att jag inte har råd med mat?

Jag läser denna mening från sagda kompendium:

"Snarare är det en fråga om ett dialektisk-hermeneutiskt förhållande, där det konkreta ryms i det teoretiska och det teoretiska ger mening åt det konkreta."

Då känner jag mig mätt.

Angående Willy från Bygglov

Jag har från första stund jag såg Bygglov ogillat Willy. Jag har inte riktigt kunnat förklara varför, men jag har känt ett stort obehag inför den mannen. Det finns någon subtil egenskap hos honom som orsakar stora blödande hål i mina sinnen.

Jag slog på TV:n tidigare i kväll och såg till min förfäran att han medverkade i Let's Dance. Det var mycket jobbigt och jag tvingades inse att jag aldrig mer skulle kunna se programmet. Varför valde de just honom ifrån Bygglov? Kunde de inte ha tagit den andre karln från programmet? Den yngre? Eller den där kvinnliga inredaren som jag förvisso också hatar, men som ändå är uthärdlig?

Jag genomled dock hans framträdande och tillhörande intervjuer. Jag tror att jag nådde lite mer förståelse angående mitt Willy-förakt:

1. Hans intensiva försök till att vara rolig.
Det här är jättejobbigt. Jag ser hur han verkligen ANSTRÄNGER sig för att säga någonting "vitsigt". Alla hans lustigheter är tillrättalagda och genomtänkta på ett ytterst motbjudande sätt.

2. Han är ju aldrig rolig.
När du tänker så förbannat länge kan väl det du får fram åtminstone vara lite småroligt? Är det för mycket begärt? Really?

3. Fel sammanhang. Alltid.
Jag tror att Willy är i fel forum. Ständigt. Vart han är ser han malplacerad ut. Han låter malplacerad. Han har haft fel ton och tempo i alla samtal han någonsin befunnit sig i.





Förstår ni nu? Förstår ni varför jag överhuvudtaget inte tål den här mannen?

Böcker och vinter

I dag var skinkmackan borta. Uppäten. Förflyttad. Kastad. Ingen vet. Jag kommer förmodligen att arkivera denna händelse under "Saker som aldrig riktigt fick någon lösning".

Nåväl. Jag behöver tips på en nyligen utkommen bok som jag kan recensera. Mycket viktigt. Spelar ingen roll ifall jag blir tvungen att köpa den. Januari är förvisso ingen ekonomisk fröjdefest, men jag köper ju hellre böcker än mat. Hehe.

Jag har börjat läsa "Hjärtdjur" av Herta Müller lite smått, en väldigt intressant julklappsbok, men den är ju inte ny. Dock tämligen aktuell, så det kanske fungerar ändå. Vi får se.

På tisdag åker jag tillbaka till Norrköping. Jag kommer att få åka buss, då jag inte har planerat tillräckligt väl för att få tag på en tågbiljett under tusenlappen. Grattis till mig.

Hur som helst. Poängen var i alla fall att ifall ni har tips på nya böcker kan ni höra av er. Jag är väldigt öppen för förslag så länge det inte är Twilight eller något deckartrams.

Skinkmacka

Jag, Maja och Linn såg Sherlock Holmes på bio. Den var fantastiskt bra. Rekommenderas!

Hur som helst. När jag gick hem såg jag en märklig sak utanför vår dörr. I snön. En skinkmacka! En väldigt prydlig skinkmacka. En limpskiva med smör och två skinkbitar. Den låg i snön bara! Inser ni hur absurt det här är? Vem fan tappar en skinkmacka? Eller nej, vem fan placerar högst medvetet ut en skinkmacka i snön utanför ett bostadsrättshus?

Jag försökte att fota spektaklet med min mobil, men bilden blev dålig. Den ger inte situationens besynnerlighet rättvisa. Jag skulle kunna gå ut och fota med min riktiga kamera, men det är 25 minusgrader, så jag avstår tyvärr. Jag försökte faktiskt att googla fram något liknande bara för att ni skulle få se. Jag skrev "skinkmacka + snö". Inga träffar. Vet ni varför?

FÖR ATT DET HÄR ÄR EN UNIK OCH BISARR SITUATION.

Ho ho ho

Nyårslöften är sjukt ocoolt, men jag behöver sannerligen några riktlinjer inför 2010. Here it goes:

1. Sluta sov så förbannat mycket. Stig upp och gå till skolan, för fan.
2. Plugga. På riktigt. Inte pseudoplugga en gång i veckan.
3. Skaffa något soft deltidsjobb. Gärna något med skrivande. Spara ihop pengar till sommaren, ty den här sommaren ska jag vara helt ledig.
4. Ät bättre och mer regelbundet, alltså inte bara en gång per dag för att spara tid/pengar/ork.

Och slutligen:
5. Gör något med livet. Förutom att plugga alltså. Jag har massor av tid på grund av en väldigt flexibel (läs: slapp) utbildning, och borde utnyttja den bättre. Bli politiskt aktiv? Skriv en roman? Skaffa basker och börja måla tavlor? Skapa en ny och kontroversiell bloggkaraktär?

Möjligheterna är oändliga.

Amerikat

Nyårsdagen är på många sätt den mest deprimerande dagen som existerar. Det är ironiskt med tanke på att ett nytt år helst ska börjas glatt, hoppfullt, nikotinfritt och fettfritt. Istället inleds det med en djävulsk kollektiv baksmälla.

Nåväl. Gårdagen var väldigt trevlig. Vi smidde planer. Vi gjorde pakter. Ja, pakter. På riktigt. Obrytbara pakter.

Nu ska vi dock koncentrera oss på att peppa inför världens bästa festivalsommar. Festivalsommar '10.

Adjö.


Va?

Gott nytt år!

Gårdagen tillbringades ute på Frösön med mina fina vänner.

Nu är det 2010. Apropå det, man sa ju som bekant "09" när man skulle förkorta 2009, men hur blir det med 2010? Jag hävdar att man bör säga 010. Logiken och vissa människor hävdar att man bara ska säga 10. Till exempel; istället för "Student 09" blir det alltså "Student 10".

Men det låter ju helt efterblivet, eller hur?